Stökiga boxar...
Grisiga hästar som rör runt i boxarna så att det tar en evighet att mocka varje dag och det går åt enorma mängder strö. Renliga hästar som har ett system i sina boxar (annat än allting ligger överst...) och som man mockar för på några minuter med minimal ströåtgång. Är det bara tur/ödet eller kan man påverka detta och hur lär man i så fall sin häst att stöka mindre i boxen?
Vissa hästar är renliga av naturen, andra är inte lika noga i sina boxar men det går faktiskt att få katastrofboxarna betydligt bättre i de flesta fall - om man bara anstränger sig lite.
Jag har märkt att väldigt många hästar stökar i sina boxar om de r missnöjda med något, kan vara tillflligt eller mer permanent missnöje. Brorsans häst surar om det är folk kvar i stallet mer än en liten stund efter att hon har fått komma in. (surkärring!) Och både hon och Mulle stökar i bocarna om de inte fpr komma ut i tid - dvs före kl åtta och de ska ut innan de andra hästarna.
Som allt annat som har med hästar att göra så ska vi anstränga oss för att lösa problemet - inte dölja det. Visst kan man ha mindre strö i boxen och ge hästen mindre grovfoder för att den ska ha mindre att stöka runt med, men det har egentligen inte löst problemet...
Problemet är alltså att hästen röjer i boxen. Våran exempelhäst gräven gropar i spånet, blandar ner grovfodret i bädden, bajsar överallt och extraknöcker som jordfräs på nätterna. Det är ständigt kaos i boxen, har en evighet att mocka, blir minst två skottkärror och kostnaden för strö börjar kännas ordentligt i plånboken.
Så... vad göra?
Till att börja med. Trivs hästen med sin box? Är den vän med boxgrannen? Att ställa stallets socialaste häst längst ner i ett hörn kan vara lika illa som att ställa hästen som vill ha lugn och ro mitt i stallet. Studera hästen, hur ser den ut när den står i sin box. Är den nöjd med tillvaron?
I extremfall är det inte bara boxen som är fel utan hela stallet. Den lättstressade känsliga hästen kanske inte alls bör stå uppstallad på ridskolan...
Är det alltid stökigt i boxen eller varierar det? Varierar det så se över rutinerna, när har hästen stökat, vad kan det bero på? Fodrat vid annan tid än normalt, fler människor i stallet som stannar senare efter inslpp? Har de kommit ut senare än vanligt. Eller bara utsläppta i en annan ordning än när boxen är lättmockad? Små detaljer som verkar helt obetydliga kan vara anledning nog för en häst att sura och stöka.
Hur står hästen i sin box? På hovarna såklart men åt vilket håll står han helst? Hur är han placerad nör han sover? Var vill han Äta?
Använder Mulle och brorsans surmuppsmärr Tius nu, de är helt olika i sitt boxbeteende.
Mulle är en social häst, han vill vara med hela tiden och trivs allra bäst om han får stå med boxdörren öppen och äta sitt silage ända ute i stallgången. Han har inte så stort behov av att vara privat, står ALLTID med huvudet mot stallgången för att inte missa något.
Tius däremot. Hennes box är hennes borg och den r privat. Till skillnad från Mulle så vill hon äta sitt silage privat, för sig själv. Hon vill inte umgås när hon äter utan vara ifred. Hon är över huvudtaget mer tillbakadragen än Mulle, hon har stort behov av perosnligt utrymme och vill inte ha varken folk eller andra hästar för nära i tid och otid.
Eftersom vi vet detta och vet om att Mulle helst äter vid dörren så att han inte missar något medans Tius vill äta ifred i ett hörn så kan vi möblera boxarna individuellt med var maten ska läggas, vart krubban ska sitta, vart vattenhinkarna ska placeras.
Tius var en pest att mocka åt tidigare. Nu är boxen möblerad efter hennes "önskemål" med foder och vatten placerat på ställen som blir naturliga för henne i och med hur hon föredrar att stå i sin box. Det tog lite tid inna vi hittade rätt med placeringen men resultatet kom direkt. Hon bajsar i ett hörn, drar inte runt maten och visst, vallarn blir det fortfarande men bara de som blir när hon reser sig och inte de som blir när hästen vandrar runt i boxen för att den inte har någon naturlig placering i boxen.
Skulle jag möblera Mulles box som hennes så skulle han bli olycklig och det skulle märkas när det är dags att mocka. Att äta med huvudet i ett hörn bort från stallgången skulle vara ett stradd i hans vrld, inte positivt som i Tius fall.
Alltså - grisiga boxar är ofta ett tecken på missnöje hos hästen. Den kan vara stressad, uppjagad, irriterad eller liknande, konstant eller tillfälligt.
Individuell anpassning med en box hästen trivs i, boxgrannar den åtminstinde axccepterar, "möblerat" i boxen efter hur hästen vill ha det - studera din häst så kommer du att se hur den helst står placerad. Rutiner är alltid bra men flr vissa hästar ör det viktigare ä andra, det kan röra sig om detaljer!Se till att hsten har tillräckligt med grovfoder och slipper stressa av den anledningen.
Även vilket strö man använder har ofta betydelse. Torv, spån eller halm, permanentbädd eller ej. Mulle är otroligt lättmockad på torvbädd - om han nte tjurar för att de får komma ut lite senare än vanligt eller att folk är kvar i stallet senare vanligt på kvällarna. Spån däremot är han mkt stökigare på.
Summa sumarum. Studera din häst, dess beteende i boxen och dess personlighet visar hur han vill ha det i sin box, möberla efter hur hästen vill ha det, underlätta hans naturliga (personliga) beteende, skapa rutiner som din häst trivs med och det komemr bli lättare att mocka. För visst säger det sig sjlvt att det blir stökigt och rörigt om du serverar middag på vad hästen anser är toalett och vice versa.
Jag har däremot inge aning om hus man får hästarna att sluta rula sig i hagen...
Vissa hästar är renliga av naturen, andra är inte lika noga i sina boxar men det går faktiskt att få katastrofboxarna betydligt bättre i de flesta fall - om man bara anstränger sig lite.
Jag har märkt att väldigt många hästar stökar i sina boxar om de r missnöjda med något, kan vara tillflligt eller mer permanent missnöje. Brorsans häst surar om det är folk kvar i stallet mer än en liten stund efter att hon har fått komma in. (surkärring!) Och både hon och Mulle stökar i bocarna om de inte fpr komma ut i tid - dvs före kl åtta och de ska ut innan de andra hästarna.
Som allt annat som har med hästar att göra så ska vi anstränga oss för att lösa problemet - inte dölja det. Visst kan man ha mindre strö i boxen och ge hästen mindre grovfoder för att den ska ha mindre att stöka runt med, men det har egentligen inte löst problemet...
Problemet är alltså att hästen röjer i boxen. Våran exempelhäst gräven gropar i spånet, blandar ner grovfodret i bädden, bajsar överallt och extraknöcker som jordfräs på nätterna. Det är ständigt kaos i boxen, har en evighet att mocka, blir minst två skottkärror och kostnaden för strö börjar kännas ordentligt i plånboken.
Så... vad göra?
Till att börja med. Trivs hästen med sin box? Är den vän med boxgrannen? Att ställa stallets socialaste häst längst ner i ett hörn kan vara lika illa som att ställa hästen som vill ha lugn och ro mitt i stallet. Studera hästen, hur ser den ut när den står i sin box. Är den nöjd med tillvaron?
I extremfall är det inte bara boxen som är fel utan hela stallet. Den lättstressade känsliga hästen kanske inte alls bör stå uppstallad på ridskolan...
Är det alltid stökigt i boxen eller varierar det? Varierar det så se över rutinerna, när har hästen stökat, vad kan det bero på? Fodrat vid annan tid än normalt, fler människor i stallet som stannar senare efter inslpp? Har de kommit ut senare än vanligt. Eller bara utsläppta i en annan ordning än när boxen är lättmockad? Små detaljer som verkar helt obetydliga kan vara anledning nog för en häst att sura och stöka.
Hur står hästen i sin box? På hovarna såklart men åt vilket håll står han helst? Hur är han placerad nör han sover? Var vill han Äta?
Använder Mulle och brorsans surmuppsmärr Tius nu, de är helt olika i sitt boxbeteende.
Mulle är en social häst, han vill vara med hela tiden och trivs allra bäst om han får stå med boxdörren öppen och äta sitt silage ända ute i stallgången. Han har inte så stort behov av att vara privat, står ALLTID med huvudet mot stallgången för att inte missa något.
Tius däremot. Hennes box är hennes borg och den r privat. Till skillnad från Mulle så vill hon äta sitt silage privat, för sig själv. Hon vill inte umgås när hon äter utan vara ifred. Hon är över huvudtaget mer tillbakadragen än Mulle, hon har stort behov av perosnligt utrymme och vill inte ha varken folk eller andra hästar för nära i tid och otid.
Eftersom vi vet detta och vet om att Mulle helst äter vid dörren så att han inte missar något medans Tius vill äta ifred i ett hörn så kan vi möblera boxarna individuellt med var maten ska läggas, vart krubban ska sitta, vart vattenhinkarna ska placeras.
Tius var en pest att mocka åt tidigare. Nu är boxen möblerad efter hennes "önskemål" med foder och vatten placerat på ställen som blir naturliga för henne i och med hur hon föredrar att stå i sin box. Det tog lite tid inna vi hittade rätt med placeringen men resultatet kom direkt. Hon bajsar i ett hörn, drar inte runt maten och visst, vallarn blir det fortfarande men bara de som blir när hon reser sig och inte de som blir när hästen vandrar runt i boxen för att den inte har någon naturlig placering i boxen.
Skulle jag möblera Mulles box som hennes så skulle han bli olycklig och det skulle märkas när det är dags att mocka. Att äta med huvudet i ett hörn bort från stallgången skulle vara ett stradd i hans vrld, inte positivt som i Tius fall.
Alltså - grisiga boxar är ofta ett tecken på missnöje hos hästen. Den kan vara stressad, uppjagad, irriterad eller liknande, konstant eller tillfälligt.
Individuell anpassning med en box hästen trivs i, boxgrannar den åtminstinde axccepterar, "möblerat" i boxen efter hur hästen vill ha det - studera din häst så kommer du att se hur den helst står placerad. Rutiner är alltid bra men flr vissa hästar ör det viktigare ä andra, det kan röra sig om detaljer!Se till att hsten har tillräckligt med grovfoder och slipper stressa av den anledningen.
Även vilket strö man använder har ofta betydelse. Torv, spån eller halm, permanentbädd eller ej. Mulle är otroligt lättmockad på torvbädd - om han nte tjurar för att de får komma ut lite senare än vanligt eller att folk är kvar i stallet senare vanligt på kvällarna. Spån däremot är han mkt stökigare på.
Summa sumarum. Studera din häst, dess beteende i boxen och dess personlighet visar hur han vill ha det i sin box, möberla efter hur hästen vill ha det, underlätta hans naturliga (personliga) beteende, skapa rutiner som din häst trivs med och det komemr bli lättare att mocka. För visst säger det sig sjlvt att det blir stökigt och rörigt om du serverar middag på vad hästen anser är toalett och vice versa.
Jag har däremot inge aning om hus man får hästarna att sluta rula sig i hagen...
Bett och tränsbettets "måste"
Träns och bett är alltid lika spännande! Jag är intresserad och tycker om att lära mig mer, dessutom är jag nyfiken! Varför? Vad händer? Hur fungerar det? Jag börjar få öga för det, många gånger kan jag rekommendera bettstorlek, modell och i kombination med vilken nosgrimma utan att ens ha suttit på hästen ifråga själv, brukar räcka med att se hästen under ryttare några minuter.
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
mer om sadlar
Angående om paddning under bomlösa sadlar vs byta framvalv.
Jag paddar vid behov upp mina Startrekksadlar där det behövs. Eller min ska jag väl säga eftersom min bror har köpt loss min gamla Startrekk Dressage (ver 2 med flyttbara paneler). Dressagen paddade jag med en liten vikt handduk ganska precis mitt undr sadeln, kanske ngt framför mitten, sätet är djupt och för att jag med mina veka magmuskler och usla bålstabilitet skulle sitta bra så behöbde den höjas i sätets främre del, dock inte framvalvet - vilket bara hade gjort sadeln ännu djupare. Jag gjorde helt enkelt stet en aning flatare vilket passade mig bättre.
Espaniolan är köpt nr Mulle var som mest musklad och helt igångsatt, förmodligen var han lite tjock också, då drar han ca 110 grader i bredd. Det är brett - i synnerhet för att vara på en varmblodstravare! Det är bland annat detta ihop med att han har en ganska kort rygg (inte extremt kort men inte lång nog för vilken sadel som helst) ihop med att han under arbete blir HELT rak i ryggen som gör att bomlöst är mer eller mindre ett måste till honom.
Lägg sedan till att hans ryttare dvs jag är formad som ett kylskåp och inte har ngn optimal ryttarkropp (smal med långa ben) vilket gör att det inte heller är lätt att hitta en sadel som passar MIG. Och vi har provat innan, sadlar som passar honom bra men inte mig går helt bort, jag KAN inte rida i sadlar som inte passar mig, som jag inte trivs i.
Just nu, i dagsläget, kan jag inte rida i sadlar als. Jag har ridit på tok för lite senaste halvåret och haft för lite tid att ta hand om min kropp i öbrigt heller så jag har noll i magmuskler, noll i bålstabilitet vilket betyder att jag inte an rida i sadel alls. Jag faller hjälplöst fram och tappar sitsen totalt. Jag behöver stärka upp mig själv i hemmabygget, mitt fula och så ofta utskrattade hemmabygge som så många har rynkat på näsan åt men som har gett mig så mycket. Det hjälper mig hitta sitsen igen och balansen. Det har läst mig att KÄNNA hästen, hstens rygg/rörelser på ett helt annat/nytt/ tydligare sätt. Tacl vare hemmabygget kan jag äntligen analysera och felsöka min ridning. Mitt fula, hemmabyggda barbackapad har gett mig AHA-upplevelse efter AHA-upplevelse i flera år. Nu ligger det hemma på renovering men det tar sig, sakta men säkert, snart anvndbart igen om inte klart men detaljer kan vänta, allt kan vänta så fort bakvalvet är klart och jag kan börja rida med det igen.
Tillbaka till Espaniolan o paddning. Den är köpt när han hästen var fullt igång, fullt musklad och mätte sina 110 - 115 grader. I dagsläget är han otränad och tjock. Jag har ingen lust oc h inte heller råd just nu att specialbeställa (hela sadeln är specialbeställd i den färgkombinationen jag har) ett framvalv från tysklad när de inte ens r särskilt exakta i storlekarna. Och eftersom jag funderar på att beställa ett par extra paneler till sadeln, denna gången de tjockare (4 cm istllet för 2 cm) som jag har till dressagen så kommer jag att behöva detta valvet då. Och målet är ju att han ska musklas upp igen, nu börjar jag få lite koll på allt annat som händer omkring mig vilket innebr att jag har mer energi och mer koncentration över att lägga på hästen för jag saknar ridningen och vill utvecklas!
Dessutom vill jag bli bättre på att jobba hästar från marken, på långa tyglar. Mulle är egentligen en storlek för stor för mig o detta fallet - jag kan inte byta sida genom att bara lyfta tyglarna över rumpan lite smidigt, han r för hög! Låna brorsans shettis kanske?
Jag paddar vid behov upp mina Startrekksadlar där det behövs. Eller min ska jag väl säga eftersom min bror har köpt loss min gamla Startrekk Dressage (ver 2 med flyttbara paneler). Dressagen paddade jag med en liten vikt handduk ganska precis mitt undr sadeln, kanske ngt framför mitten, sätet är djupt och för att jag med mina veka magmuskler och usla bålstabilitet skulle sitta bra så behöbde den höjas i sätets främre del, dock inte framvalvet - vilket bara hade gjort sadeln ännu djupare. Jag gjorde helt enkelt stet en aning flatare vilket passade mig bättre.
Espaniolan är köpt nr Mulle var som mest musklad och helt igångsatt, förmodligen var han lite tjock också, då drar han ca 110 grader i bredd. Det är brett - i synnerhet för att vara på en varmblodstravare! Det är bland annat detta ihop med att han har en ganska kort rygg (inte extremt kort men inte lång nog för vilken sadel som helst) ihop med att han under arbete blir HELT rak i ryggen som gör att bomlöst är mer eller mindre ett måste till honom.
Lägg sedan till att hans ryttare dvs jag är formad som ett kylskåp och inte har ngn optimal ryttarkropp (smal med långa ben) vilket gör att det inte heller är lätt att hitta en sadel som passar MIG. Och vi har provat innan, sadlar som passar honom bra men inte mig går helt bort, jag KAN inte rida i sadlar som inte passar mig, som jag inte trivs i.
Just nu, i dagsläget, kan jag inte rida i sadlar als. Jag har ridit på tok för lite senaste halvåret och haft för lite tid att ta hand om min kropp i öbrigt heller så jag har noll i magmuskler, noll i bålstabilitet vilket betyder att jag inte an rida i sadel alls. Jag faller hjälplöst fram och tappar sitsen totalt. Jag behöver stärka upp mig själv i hemmabygget, mitt fula och så ofta utskrattade hemmabygge som så många har rynkat på näsan åt men som har gett mig så mycket. Det hjälper mig hitta sitsen igen och balansen. Det har läst mig att KÄNNA hästen, hstens rygg/rörelser på ett helt annat/nytt/ tydligare sätt. Tacl vare hemmabygget kan jag äntligen analysera och felsöka min ridning. Mitt fula, hemmabyggda barbackapad har gett mig AHA-upplevelse efter AHA-upplevelse i flera år. Nu ligger det hemma på renovering men det tar sig, sakta men säkert, snart anvndbart igen om inte klart men detaljer kan vänta, allt kan vänta så fort bakvalvet är klart och jag kan börja rida med det igen.
Tillbaka till Espaniolan o paddning. Den är köpt när han hästen var fullt igång, fullt musklad och mätte sina 110 - 115 grader. I dagsläget är han otränad och tjock. Jag har ingen lust oc h inte heller råd just nu att specialbeställa (hela sadeln är specialbeställd i den färgkombinationen jag har) ett framvalv från tysklad när de inte ens r särskilt exakta i storlekarna. Och eftersom jag funderar på att beställa ett par extra paneler till sadeln, denna gången de tjockare (4 cm istllet för 2 cm) som jag har till dressagen så kommer jag att behöva detta valvet då. Och målet är ju att han ska musklas upp igen, nu börjar jag få lite koll på allt annat som händer omkring mig vilket innebr att jag har mer energi och mer koncentration över att lägga på hästen för jag saknar ridningen och vill utvecklas!
Dessutom vill jag bli bättre på att jobba hästar från marken, på långa tyglar. Mulle är egentligen en storlek för stor för mig o detta fallet - jag kan inte byta sida genom att bara lyfta tyglarna över rumpan lite smidigt, han r för hög! Låna brorsans shettis kanske?
Bomlösa sadlar.
Blir inte fullt så avancerat ikväll som jag hade hoppats på att orka tota ihop, är lagom trött efter att ha jobbat övertid, tillbringat en och en halv timme på däckfirman, åkt direkt till stallet, tagit hand om hästen och monterat tillbaka det nu utbytta däcket på hästtransporten som jag hade loss igår (punktering).
Hade behövt motionera hästen men jag orkar helt enkelt inte, energin är slut för idag.
Angående bomlösa sadlars passform, kanske lite rörigt, missar jag något så fråga så ska jag försöka förklara bättre.
Min Startrekk Espaniola är en halv bomvidd för vid. Den köptes när hästen reds mer och därmed var mer musklad över manke och rygg, dessutom var han tjockare då. Något för vid gör att den blir lite för låg framtill när jag dragit gjorden och suttit upp. Den är inte för låg för hästen, hans manke går fortfarande fri - men är för låg för mig och min usla sits.
Jag har alltid haft problem med att jag tippar framåt, taskig hållning och veka magmuskler är orsaken. Jag älskar de bomlösa sadlarna för att de är så anpassningsbara - för både mig och hästen. I mitt fall räcker det att lägga en liten handduk dubbelvikt under sadelns främre del för att tippa sätet lite bakåt och hjälpa mina klena magmuskler till en bättre sits, position i sadeln och därmed kan jag stärka dem medans jag rider för att bli starkare, sitta bättre och därmed kunna rida bättre. I en bomsadel kan man inte göra på detta sätt, den stumma bommen gör att du får sadeln i bakvikt och därmed ökar belastningen på hästens rygg under sadelns bakre del. En bomlös formar sig och ger inte detta tryckproblem.
Likaväl kan man höja sadeln en aning baktill för att rätta en ryttare med stolsits-tendenser. Man kan balansera sadeln åt ryttaren på både högställda och överbyggda hästar för vad hjälper det om sadeln passar hästen bra om vi som ryttare inte trivs och kan sitta och inverka rätt?
Många travare har dåligt sadelläge på ett eller annat vis, de kan vara spikraka i ryggen eller väldigt överbyggda, smala över ryggen eller tunnformade, hög eller låg manke - ja ryggen på en travare kan se ut precis hur som helst. Den vanligaste är dock att sadelläget och sadelgjordsstaden inte matchar varandra. Resultatet är att när man hittat en sadel som ligger riktigt bra på ryggen så drar gjorden fram sadeln över bogarna och det blir pannkaka av allt ändå. Lösningen heter svängd gjord. Den räddar mycket.
VAD MÅNGA GÖR FEL är att de drar gjorden ojämnt och för hårt.
Var känner du om gjorden sitter lagom?
Helt ärligt ALLA - verkligen alla jag känner, har träffat eller bara observerat kontrollerar gjorden på hästens sida, strax under sadeln. Det ger INTE samma resultat om du känner mitt under hästens mage. Mitt under magen känner du hur hårt du egentligen har dragit, får du in två fingrar där utan problem? Och sitter gjorden lika hårt i framkant som bakkant? Extra viktigt att känna efter när man använder en bred eller svängd gjord, vanligt att gjorden sitter löst i framkant och betydligt hårdare i bakre kanten. Löses enklast genom att dra främre stroppen ett hål mer än bakre stroppen.
Hade behövt motionera hästen men jag orkar helt enkelt inte, energin är slut för idag.
Angående bomlösa sadlars passform, kanske lite rörigt, missar jag något så fråga så ska jag försöka förklara bättre.
Min Startrekk Espaniola är en halv bomvidd för vid. Den köptes när hästen reds mer och därmed var mer musklad över manke och rygg, dessutom var han tjockare då. Något för vid gör att den blir lite för låg framtill när jag dragit gjorden och suttit upp. Den är inte för låg för hästen, hans manke går fortfarande fri - men är för låg för mig och min usla sits.
Jag har alltid haft problem med att jag tippar framåt, taskig hållning och veka magmuskler är orsaken. Jag älskar de bomlösa sadlarna för att de är så anpassningsbara - för både mig och hästen. I mitt fall räcker det att lägga en liten handduk dubbelvikt under sadelns främre del för att tippa sätet lite bakåt och hjälpa mina klena magmuskler till en bättre sits, position i sadeln och därmed kan jag stärka dem medans jag rider för att bli starkare, sitta bättre och därmed kunna rida bättre. I en bomsadel kan man inte göra på detta sätt, den stumma bommen gör att du får sadeln i bakvikt och därmed ökar belastningen på hästens rygg under sadelns bakre del. En bomlös formar sig och ger inte detta tryckproblem.
Likaväl kan man höja sadeln en aning baktill för att rätta en ryttare med stolsits-tendenser. Man kan balansera sadeln åt ryttaren på både högställda och överbyggda hästar för vad hjälper det om sadeln passar hästen bra om vi som ryttare inte trivs och kan sitta och inverka rätt?
Många travare har dåligt sadelläge på ett eller annat vis, de kan vara spikraka i ryggen eller väldigt överbyggda, smala över ryggen eller tunnformade, hög eller låg manke - ja ryggen på en travare kan se ut precis hur som helst. Den vanligaste är dock att sadelläget och sadelgjordsstaden inte matchar varandra. Resultatet är att när man hittat en sadel som ligger riktigt bra på ryggen så drar gjorden fram sadeln över bogarna och det blir pannkaka av allt ändå. Lösningen heter svängd gjord. Den räddar mycket.
VAD MÅNGA GÖR FEL är att de drar gjorden ojämnt och för hårt.
Var känner du om gjorden sitter lagom?
Helt ärligt ALLA - verkligen alla jag känner, har träffat eller bara observerat kontrollerar gjorden på hästens sida, strax under sadeln. Det ger INTE samma resultat om du känner mitt under hästens mage. Mitt under magen känner du hur hårt du egentligen har dragit, får du in två fingrar där utan problem? Och sitter gjorden lika hårt i framkant som bakkant? Extra viktigt att känna efter när man använder en bred eller svängd gjord, vanligt att gjorden sitter löst i framkant och betydligt hårdare i bakre kanten. Löses enklast genom att dra främre stroppen ett hål mer än bakre stroppen.
Jag ska bli bättre
på att uppdatera. Har dessutom fått fina förslag på vad jag ska skriva om men nu när jag står på jobbet så hinner jag inte fundera och formulera mig på rätt sätt så det blir lite snabbt vara.
Red igår. Mulle spänd i länden, en handdlatestor punkt på varje sida, lite hårdare på vänster suida än höger så det blir uppmjukande arbete från marken och någon skrittrunda i terrängen om det är ljust nog någon dag, till helgen om inte annat.
Jag hade glömt padda upp under sadeln så den for fram i framvikt och det slutar ohjälpligt i att jag trillar fram, skänklarna åker bakåt och allt blir pannkaka! Ska komma ihåg att padda den till nästa hång. Och ännu viktigare - jag ska ta mig i kragen och fortsätta renoveringen av hemmabygget s¨å att jag kan använda det igen, det behöver m,ina magmuskler och hans rygg. Varför ska man alltid ha så mycket att götra?? Tur att det är jul snart så att man har några lediga dagar extra att hinna jobba lite med allt som ligger hjälplöst efter.
Dgas för nya skor på Mulle också.
Lucernet gör nytta nu, han rundar sig fint i överlinjen igen, tappade ur lite i höstas.
Red igår. Mulle spänd i länden, en handdlatestor punkt på varje sida, lite hårdare på vänster suida än höger så det blir uppmjukande arbete från marken och någon skrittrunda i terrängen om det är ljust nog någon dag, till helgen om inte annat.
Jag hade glömt padda upp under sadeln så den for fram i framvikt och det slutar ohjälpligt i att jag trillar fram, skänklarna åker bakåt och allt blir pannkaka! Ska komma ihåg att padda den till nästa hång. Och ännu viktigare - jag ska ta mig i kragen och fortsätta renoveringen av hemmabygget s¨å att jag kan använda det igen, det behöver m,ina magmuskler och hans rygg. Varför ska man alltid ha så mycket att götra?? Tur att det är jul snart så att man har några lediga dagar extra att hinna jobba lite med allt som ligger hjälplöst efter.
Dgas för nya skor på Mulle också.
Lucernet gör nytta nu, han rundar sig fint i överlinjen igen, tappade ur lite i höstas.
Bygga muskler
Mulle har vilat hela veckan, dels pga skitväder (ingen idé att rida honom när det blåser och regnar, bara slöseri med tid och slutar med en spänd och stressad häst) och dels pga att jag har mått dåligt och vart stressad.
Jag loggar dagligen in på hästforumet bukefalos.com och kikar runt, skriver några inlägg ibland. Det r ett stort forum, många väldigt duktiga hästmänniskor delar med sig av tips, erfarenheter och råd. Många får hjälp och mycket kunskap om bland annat bett och sadlar sprids till fler människor.
Det finns dock en ganska stor skara som ställer frågor på en nivå som gör mig rädd när man inser att de har egen häst. Okunskapen är skrämmande stor och många frågor och kommentarer gör mig mörkrädd. Här är några exempel.
- Vilken sadel passar på en frieser? Ja, vilken skostorlek har en blondin? Inser man inte att alla hästar är individer och ser olika ut? Det går inte att säga märke och skostorlek...
- Vilket bett ska jag ha, min häst sticker/ lyssnar inte/ r hård i munnen? Finns en jättebra lösning på det, dressyr. Och dressyr innebär inte 58 varv i paddocken på volt eller fyrkant med 200 kilo häst i armarna. Tränare, tränare, tränare!!! Har man problem så tar man hjälp för att lösa dem!
- Hur tidigt kan man rida in en arab? (byt till valfri ras) Vet du inte det så saknas förmodligen kunskapen att rida in hästen också... Speciellt eftersom ofta samma användare senare frågar
- Jag ska rida in min häst, hur gör man, vad börjar man med? Och nu har jag ont i magen... Inridningen är en del av utbildningen precis såsom att lyfta hovar, bli ledd i grimma. Men visst, jag har alltid börjat med att longera dem för att lära in röstkommandon vilket underlättar inridningen. Vnj vid sadel och träns, longera med hängande stigbyglar. Vissa människor vill ha någon som håller i hästen medans de hänger på mage tvärs över hästens rygg ett antal ggr innan de sitter upp. Så gör inte jag och brorsan. Vi böjer hästens huvud mot oss (antingen grimma eller träns) så det kan ju vara bra att ha gjort några ggr, sätter foten i stigbygeln och hänger över hästen lite. Sitter av och gör om ett par ggr. Är man smidig så upprepar man på "fel" sida också. Sedan sitter vi upp. I och med att hästens huvud är böjd i sidled så kommer den inte att explodera och rusa ivg, den kanske börjar cirkla. Sitt still och vänta tills den stannar. Sedan kan man slppa ut halsen en bit och smacka lite. Ofta rider vi alla gångarter men minst skritt och trav redan första uppsittningen. Ingen som håller i hästen. Hela proceduren från foten i stigbygeln och första hängningen tills nu har tagit ca 30 minuter.Upprepa med hngning två-tre dagar och sedan kan man sitta upp som vanligt. Tredje passet brukar hästen kunna stopp, start och svänga - i grimma. Inridning avklarad, nästa steg är utbildning men det tar vi senare.
- Hur lär man en häst longering? Lär och lär. Man använder sitt kroppsspråk, läser hästen och reagerar i rtt ögonblick. Det tar mindre än fem minuter att lära en normalbegåvad häst som tidigare bara är ledd i grimma och aldrig tidigare longerad vad det hela går ut på. Fem minuter, då har jag longerat i skritt och trav i båda varven. I grimma eller ev kapson.
Sedan har vi denna frågan, den får mig ofta att fundera lite, svaren på den brukar innehålla allt mellan himmel och jord.
-Hur musklar jag min hästs rygg(eller rumpa)?
Vanliga svar är: cavaletti, gymnastikhoppning, klättra i backar, rygga i uppförsbackar, mer proteiner, rida på tygeln, övergångar osv.
Visst håller jag med om att övergångar, cavaletti och gymnastikhoppning r bra. Klättra i terräng är väldigt bra. Men försöker man inte alltid att rida sin häst i en vettig arbetsform? Proteiner, javisst om hästen generellt är muskelfattig och har proteinbrist. MEN...
Helheten då? Är hästen BARA muskelfattig bak? Eller är det bara ryggen som är i behov av mer muskler? Hur ser hsten ut i övrigt? Rund och fin i överlinjen? Man kan dessutom inte punktträna hur som helst. Och varför hänger man upp sig på EN kroppsdel?
Det finns inga genvägar. Det finns en enkel checklista däremot. Om alla punkter är kollade och stämmer så kommer hsten att muskla sig jmnt och snyggt.
- Är hästen frisk? Säg inte bara ja utan undersök, se, känn! Inga problem i munnen, inte öm eller spänd i några muskler, rörlig i halsen? Lika stor rörlighet i alla leder i benen? Inga konstiga gallor eller svullnader? Är hästen rak? Kolla framifrån och bakifrån att den är symmetrisk och rör sig jmnt. Låt en ET, osteopat eller liknande kolla hästen.
- Får den rtt foder? Bra grovfoder och om det behövs kraftfoder och tillskott? Alla hästar har inte samma behov, det går inte att säga över internet vad en travare ska äta... Får den rätt mat och är frisk så blir den rund och fin, blank i pälsen. Hagar som tillåter att de kan röra sig och leka med andra hästar ser jag som en sjlvklarhet. Ett bra allmntillstånd syns.
- Passar utrustningen? Säg inte ja utan att kontrollera en gång till, noga! Ta hjälp av någon mer som kan kolla. Är bettet i rätt stolek, sitter dör det ska och hästen trivs med det? Passar sadeln i dagsläget, den kanske var utprovad för ett år sedan men det kan ha hnt mycket sedan dess.
- Träning/vila. Rids/arbetas den rätt? Varierat arbete med lite trning i skogen, lite hoppning om man vill, dressyrabrete, kanske arbete på töm eller vid hand? Får den vila? Muskler byggs i vila, det är viktigt att komma ihåg.
Om allt ovan är kontrollerat och man ärligt kan säga att ja den mår bra, är frisk, utrustningen passar, den får rätt foder så hänger det på ryttaren. Hård hand, inte tillräckligt skicklig för att få hästen att arbeta i en stärkande form.
En frisk häst som äter rätt och går med kompisar som tillåter rörelse, gärna lite kuperad terräng ser sllan musklefattig ut. Min travare vilade fem månader i våras och somras och han är inte muskelfattig. Han tappade lite grann över ryggen men ingen skulle komma på tanken att kalla honom för muskelfattig. Hsn kontrolleras en eller två ggr om året för spnningar, låsningar och liknande. En hst med problem, gamla skador el liknande kan inte tillgodogöra sig varken foder eller träning på rätt sätt.
Alltså, istället för att försöka punktträna
- Hälsokontroll
- Utrustning
- Foder
- Träning /vila - Ryttarfel.
Så, nu har jag gnällt färdigt för idag, orkar inte ens tänka på frågor som: hur får jag hsten att böja på halsen, jag anvnder pessoabett för att det är fint, kan travare galoppera, hur lindar man ben osv...
Jag loggar dagligen in på hästforumet bukefalos.com och kikar runt, skriver några inlägg ibland. Det r ett stort forum, många väldigt duktiga hästmänniskor delar med sig av tips, erfarenheter och råd. Många får hjälp och mycket kunskap om bland annat bett och sadlar sprids till fler människor.
Det finns dock en ganska stor skara som ställer frågor på en nivå som gör mig rädd när man inser att de har egen häst. Okunskapen är skrämmande stor och många frågor och kommentarer gör mig mörkrädd. Här är några exempel.
- Vilken sadel passar på en frieser? Ja, vilken skostorlek har en blondin? Inser man inte att alla hästar är individer och ser olika ut? Det går inte att säga märke och skostorlek...
- Vilket bett ska jag ha, min häst sticker/ lyssnar inte/ r hård i munnen? Finns en jättebra lösning på det, dressyr. Och dressyr innebär inte 58 varv i paddocken på volt eller fyrkant med 200 kilo häst i armarna. Tränare, tränare, tränare!!! Har man problem så tar man hjälp för att lösa dem!
- Hur tidigt kan man rida in en arab? (byt till valfri ras) Vet du inte det så saknas förmodligen kunskapen att rida in hästen också... Speciellt eftersom ofta samma användare senare frågar
- Jag ska rida in min häst, hur gör man, vad börjar man med? Och nu har jag ont i magen... Inridningen är en del av utbildningen precis såsom att lyfta hovar, bli ledd i grimma. Men visst, jag har alltid börjat med att longera dem för att lära in röstkommandon vilket underlättar inridningen. Vnj vid sadel och träns, longera med hängande stigbyglar. Vissa människor vill ha någon som håller i hästen medans de hänger på mage tvärs över hästens rygg ett antal ggr innan de sitter upp. Så gör inte jag och brorsan. Vi böjer hästens huvud mot oss (antingen grimma eller träns) så det kan ju vara bra att ha gjort några ggr, sätter foten i stigbygeln och hänger över hästen lite. Sitter av och gör om ett par ggr. Är man smidig så upprepar man på "fel" sida också. Sedan sitter vi upp. I och med att hästens huvud är böjd i sidled så kommer den inte att explodera och rusa ivg, den kanske börjar cirkla. Sitt still och vänta tills den stannar. Sedan kan man slppa ut halsen en bit och smacka lite. Ofta rider vi alla gångarter men minst skritt och trav redan första uppsittningen. Ingen som håller i hästen. Hela proceduren från foten i stigbygeln och första hängningen tills nu har tagit ca 30 minuter.Upprepa med hngning två-tre dagar och sedan kan man sitta upp som vanligt. Tredje passet brukar hästen kunna stopp, start och svänga - i grimma. Inridning avklarad, nästa steg är utbildning men det tar vi senare.
- Hur lär man en häst longering? Lär och lär. Man använder sitt kroppsspråk, läser hästen och reagerar i rtt ögonblick. Det tar mindre än fem minuter att lära en normalbegåvad häst som tidigare bara är ledd i grimma och aldrig tidigare longerad vad det hela går ut på. Fem minuter, då har jag longerat i skritt och trav i båda varven. I grimma eller ev kapson.
Sedan har vi denna frågan, den får mig ofta att fundera lite, svaren på den brukar innehålla allt mellan himmel och jord.
-Hur musklar jag min hästs rygg(eller rumpa)?
Vanliga svar är: cavaletti, gymnastikhoppning, klättra i backar, rygga i uppförsbackar, mer proteiner, rida på tygeln, övergångar osv.
Visst håller jag med om att övergångar, cavaletti och gymnastikhoppning r bra. Klättra i terräng är väldigt bra. Men försöker man inte alltid att rida sin häst i en vettig arbetsform? Proteiner, javisst om hästen generellt är muskelfattig och har proteinbrist. MEN...
Helheten då? Är hästen BARA muskelfattig bak? Eller är det bara ryggen som är i behov av mer muskler? Hur ser hsten ut i övrigt? Rund och fin i överlinjen? Man kan dessutom inte punktträna hur som helst. Och varför hänger man upp sig på EN kroppsdel?
Det finns inga genvägar. Det finns en enkel checklista däremot. Om alla punkter är kollade och stämmer så kommer hsten att muskla sig jmnt och snyggt.
- Är hästen frisk? Säg inte bara ja utan undersök, se, känn! Inga problem i munnen, inte öm eller spänd i några muskler, rörlig i halsen? Lika stor rörlighet i alla leder i benen? Inga konstiga gallor eller svullnader? Är hästen rak? Kolla framifrån och bakifrån att den är symmetrisk och rör sig jmnt. Låt en ET, osteopat eller liknande kolla hästen.
- Får den rtt foder? Bra grovfoder och om det behövs kraftfoder och tillskott? Alla hästar har inte samma behov, det går inte att säga över internet vad en travare ska äta... Får den rätt mat och är frisk så blir den rund och fin, blank i pälsen. Hagar som tillåter att de kan röra sig och leka med andra hästar ser jag som en sjlvklarhet. Ett bra allmntillstånd syns.
- Passar utrustningen? Säg inte ja utan att kontrollera en gång till, noga! Ta hjälp av någon mer som kan kolla. Är bettet i rätt stolek, sitter dör det ska och hästen trivs med det? Passar sadeln i dagsläget, den kanske var utprovad för ett år sedan men det kan ha hnt mycket sedan dess.
- Träning/vila. Rids/arbetas den rätt? Varierat arbete med lite trning i skogen, lite hoppning om man vill, dressyrabrete, kanske arbete på töm eller vid hand? Får den vila? Muskler byggs i vila, det är viktigt att komma ihåg.
Om allt ovan är kontrollerat och man ärligt kan säga att ja den mår bra, är frisk, utrustningen passar, den får rätt foder så hänger det på ryttaren. Hård hand, inte tillräckligt skicklig för att få hästen att arbeta i en stärkande form.
En frisk häst som äter rätt och går med kompisar som tillåter rörelse, gärna lite kuperad terräng ser sllan musklefattig ut. Min travare vilade fem månader i våras och somras och han är inte muskelfattig. Han tappade lite grann över ryggen men ingen skulle komma på tanken att kalla honom för muskelfattig. Hsn kontrolleras en eller två ggr om året för spnningar, låsningar och liknande. En hst med problem, gamla skador el liknande kan inte tillgodogöra sig varken foder eller träning på rätt sätt.
Alltså, istället för att försöka punktträna
- Hälsokontroll
- Utrustning
- Foder
- Träning /vila - Ryttarfel.
Så, nu har jag gnällt färdigt för idag, orkar inte ens tänka på frågor som: hur får jag hsten att böja på halsen, jag anvnder pessoabett för att det är fint, kan travare galoppera, hur lindar man ben osv...
Vissa dagar ska man inte lämna sängen...
Dagens konstaterande: Glans.schampo Vilket jävla skämt! Har tvättat hela Mulle med varmt vatten och glansschampo, svansen tvättades två gånger och när han börjar torka till och det är dags för pälsglans i man och svans så tyckte jag att manen kändes sträv? Japp, bingo. Eller inte - hela manen är full av sand fortfarande? Trots att jag spolade ur den noga? En blick på svansen och kunde konstatera att den vackra tjocka blanksvarta svansen bitvis hade återtagit samma lergrå nyans som innan tvätten. Inte ens pälsen var så blank och mjuk som den borde vara när han är nytvättad.
Jävla skräp! Jag återgår till Ekols billiga schampo - hästarna blir inte bara rena, de blir blanka och mjuka också... Vilket åtminstonde jag förväntar mig om jag lägger ner massa tid och energi på att tvätta dem...
Dagens konstaterande två. är skottkärrans däck halvplatt och i stort behov av mera luft? Låt det vara - det kan bara bli värre. I mitt fall fyllde vi däcket, la in det i bilen igen och en kvart senare explorerar det. Nu har jag inte en tungkörd kärra - jag har ingen alls till jag köpt nytt hjul efter jobbet imorgon... Morr...
Behöver väl inte nämna boxens skick idag? Tango hela natten skulle jag tippa på. Eller att jag tappade räkningen på hur många vattenpölar jag har trampat i...
Jävla skräp! Jag återgår till Ekols billiga schampo - hästarna blir inte bara rena, de blir blanka och mjuka också... Vilket åtminstonde jag förväntar mig om jag lägger ner massa tid och energi på att tvätta dem...
Dagens konstaterande två. är skottkärrans däck halvplatt och i stort behov av mera luft? Låt det vara - det kan bara bli värre. I mitt fall fyllde vi däcket, la in det i bilen igen och en kvart senare explorerar det. Nu har jag inte en tungkörd kärra - jag har ingen alls till jag köpt nytt hjul efter jobbet imorgon... Morr...
Behöver väl inte nämna boxens skick idag? Tango hela natten skulle jag tippa på. Eller att jag tappade räkningen på hur många vattenpölar jag har trampat i...
Vilka ridpass samlar vi ryttare på?
Okej, det är meningen att detta ska vara Mulles träningsblogg men den får innehålla annat hästrelaterat jag känner för att skriva om också. Lite tankar, funderingar och slutsatser och idéer som snurrar i min skalle.
Jag inser att jag rider väldigt lite för att vara hästägare - i alla fall med tanke på att jag inte räknar mig och Mulle som skogsmullar utan som tränar för att utvecklas.
För ett antal år sedan, 1995 för att vara exakt så köpte min familj sin första egna häst, halvblodsstoet Polly. Henne hade vi uppstallad på en ridskola, gratis stallhyra, skor och foder mot att hon ingick i lektionsverksamheten. Dels tyckte mina (även de hästintresserade och ridande) föräldrar att vi hade för lite kunskap för att klara av att ha häst helt själva (väldigt sant) och på detta viset hade vi alltid kunnigt folk omkring oss, dessutom var det en ekonomisk fråga, när samtliga fyra familjemedlemmar rider en lektion var i veckan plus lite privatlektioner och klubbtävlingar utöver detta blir summan ganska saftig...
Ursäkta utsvävningen, tillbaka till saken. På den tiden hette det att hästar inte skulle vila i tid och otid, de skulle ridas varje dag. Och visst red man, när man bara hade tillgång till hästen på helgerna och dessutom var tre som skulle rida (brorsan var för liten för halvblod på den tiden) så fick hsten minsann gå alla dagar i veckan.
Någonstans på vägen några år senare så hette det att hästar skulle ha en vilodag i veckan, max två - allt annat var fel, de måste ju röra på sig! Detta trots daglig hagvistelse ihop med kompisar dvs goda möjligheter till rörelse.
Jag har hunnit testa det mesta tror jag, lyssnat på nya rön och råd, provat och analyserat. Varannandagsträning (dvs vila varannan dag, träna varannan dag) är jag väldigt positiv till, den har jag sett fina resultat av! Att träna efter ett i förväg bestämt schema känns inte helt rätt, har provat men det infaller alltid longering på dagen med bästa uteridarvädret osv... Och varöför skulle det i en period longeras i tid och otid? Alla skulle longera en halvtimme minst en gång i veckan. Efter det kom tömkörningsflugan. Nu skulle alla hästar tömköras minst en gång i veckan - ett mirakelsätt att bygga muskler enligt vissa och var och varannan kotte sprang bakom sina hästar eller harvade runt på volten fast med två linor nu för tiden.
Att tömkörning är bra nr den görs rätt håller jag helt och hållet med om men tyvärr är/var det inte särskilt många av alla som gav sig på det som hade minsta susning om vad de pysslade med. Önskar själv att jag vore bättre på just tömkörning och hoppas på att lära mig det bättre någon gång i framtiden...
Fler flugor som florerat är bland annat NH (som min westerntränare sa, sunt förnuft, antingen har man det eller inte, det är ganska svårt att lära ut) alla skulle ha repgrimmor och vifta med repändar mot sina förvirrade hästar i tid och otid.
När AR/klassiskt blev poppis betslades många hästar om till stångbett oavsett om häst och/eller ryttare var klara att hantera det... Hästar som såsade runt i undertempo helt utan takt, bärighet eller energi, överböjda i halsen i massa branta skolor med nacken som högsta punkt och bakbenen kvar i stallet...
Alla får väl vara saliga i sin tro men det känns tyvärr som att dessa "hoppa-på-trender-utan-att-vara-insatta" fördärvar för de som faktiskt är seriösa. Inte seriös som gravallvarlig utan seriös som genuint intresserad av att lära sig, samla fakta och skaffa sig en bra grund att jobba med.
Om jag tänker tillbaka på förr eller för den delen lyssnar och tittar på ryttare omkring mig så slås jag av att det ska ridas till varje pris. Man har häst, man SKA rida - oavsett förutsättningar till ett lyckat pass.
Hur många pass kan du räkna som riktigt bra? Hur många är sådär/varken eller och hur många är rent dåliga?
Vilka pass har du flest av och vet du varför just dessa är flest? Vilka pass kommer du ihåg? De bra eller de dåliga? Hur många pass glöms av för att de är som alla andra? Och om du tycker att flertalet pass är varken bra eller dåliga eller rent misslyckade/dåliga så hur tror du att din häst upplevde dessa pass?
Gör du något för att slippa tråkiga/dåliga pass?
Sitter du upp och rider ändå ven om magkänslan säger att det kommer gå dåligt? Lyssnar du på din magkänsla? Hör du den ens? Är du flerxibel nog att helt ändra dagens planering om du känner att passet inte kommer att bli något vidare, t ex rider ut en sväng istllet för att hoppa eller hoppar ändå, du hade ju faktiskt planerat det?
När jag var yngre hände det mellan varven att ridpass resulterade i ilska och gråt (hästen lyssnar inte/jävlas med mig/jag kan inte rida/det bara GÅR inte). Att jag som tonåring dessutom inte hade något vidare tålamod gjorde inte direkt saken bättre och många gånger var envisheten (det SKA gå) starkare än visheten (vi lägger ner det för idag och gör något annat) och jag kan idag känna dåligt smavete för vad mina hästar fick stå ut med närjag/de hade en dålig dag.
Åter till rubriken...
Vilka ridpass samlar du på? Alla pass (ju fler desto bättre), pass dr du "vunnit" (fått din vilja igenom), medelmåttiga pass (står över att rida de dagar då det garanterat skulle gå fel)?
Jag samlar på bra pass.
För min och min häst skull så rider jag inte alls om jag har en dålig dag, han ska inte behöva smittas av min dåliga stmning. Om det blåser och regnar så rider jag inte. Varför? Enkelt. Mulle tycker illa om blåst/regn och springer och spänner sig. Att sitta och tjata om avslappning och koncentration kommer inte hjälpa och han kommer inte att uppfatta passet som varesig roligt eller positivt.
Ridningen ska inte bara vara rolig för mig utan även för min häst. Har han en dålig dag så bråkar vi inte, det tänkta dressyrpasset kan bli en skrittrunda i skogen istället.
Detta har gett mig en arbetsvillig och positiv häst som själv letar efter bettet så fort jag håller fram tränset och som faktiskt gör sitt bästa. Vi har helt enkelt sållan bort alla dåliga pass, jag kan inte ens minnas när vi sist hade en ridtur eller ett paddockspass som inte kändes bra! Vissa veckor med skitväder kanske det bara blir ett eller två pass, andra veckor betydligt mer.
Visst, han har inte kondis som en tvlingshst, men så tävlar vi inte heller. Ett bra pass behöver inte vara mer än 20 minuter.
Och helt ärlgt. Jag rider hellre i 20 minuter och har roligt hela tiden, inspirationen räcker hela passet, varken jag eller hästen är slutkörda när vi är klara (eller möjligen jag men inte han) och vi har ett positivt pass i minnet och längtar till nästa pass än som när jag lärde mig rida. Man SKULLE rida minst en timme, gärna lite längre oavsett om ens fantasti var slut efter en kvart och man blev harvandes på volten. Oavsett om hästen kändes/blev trött eller om man inte alls var på samma våglängd och det kändes misslyckat från början till slut.
Jag är så nöjd med att ha hittat ett system som passar både mig och min häst då både han och jag mår dåligt om det skulle bli ett pass med missförstånd, stress och negativa vibbar. Sådana hade vi med jämna mellanrum förr och dem är han förmodligen minst lika glad som jag över att vi helt slipper och har gjort åtminstonde de senaste två åren.
Många hävdar/tror att om man inte rider varje dag så utvecklas man inte alls alternativt väldigt långsamt jämfört med de som rider sin timme varje dag. Faktum är att jag och Mulle utvecklas minst lika bra nu som när jag red oftare. Fler pass innebär inte per automatik fler antal bra pass där man utvecklas. Bra pass minns man och jag tror att man utvecklas bättre när man är positiv och har roligt.
Under denna tid har jag även utvecklats som människa, blivit mer flexibel, fått ett avsevärt större tålamod och större förståelse för att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Dagens pass i paddocken var ett bra pass. Han var inte helt lösgjord till en början så vi började med växlingar mellan öppnor och diagonalslutor på volt i skritt, travade något varv men insåg snabbt att idag är galoppen bättre alternativ än traven som var lite trippig och inte så avslappnad som den borde vara. Galoppen däremot var inte bara bra utan helt fantastisk! Sådan energi utan att vara det minsta springig, helt ren, rund, taktfast, ja jag hade kunnat galoppera i evigheter med ett fånigt leende på läpparna! Efter lite galopp hade han lossat och travade med bättre energi och men en jättefin sökning fram-ned och riktigt fin överlinje, massor med ryggverksamhet. Avslutade med en kvarts utetur och galopp på grusrakan. Mycket uppskattat!
Jag inser att jag rider väldigt lite för att vara hästägare - i alla fall med tanke på att jag inte räknar mig och Mulle som skogsmullar utan som tränar för att utvecklas.
För ett antal år sedan, 1995 för att vara exakt så köpte min familj sin första egna häst, halvblodsstoet Polly. Henne hade vi uppstallad på en ridskola, gratis stallhyra, skor och foder mot att hon ingick i lektionsverksamheten. Dels tyckte mina (även de hästintresserade och ridande) föräldrar att vi hade för lite kunskap för att klara av att ha häst helt själva (väldigt sant) och på detta viset hade vi alltid kunnigt folk omkring oss, dessutom var det en ekonomisk fråga, när samtliga fyra familjemedlemmar rider en lektion var i veckan plus lite privatlektioner och klubbtävlingar utöver detta blir summan ganska saftig...
Ursäkta utsvävningen, tillbaka till saken. På den tiden hette det att hästar inte skulle vila i tid och otid, de skulle ridas varje dag. Och visst red man, när man bara hade tillgång till hästen på helgerna och dessutom var tre som skulle rida (brorsan var för liten för halvblod på den tiden) så fick hsten minsann gå alla dagar i veckan.
Någonstans på vägen några år senare så hette det att hästar skulle ha en vilodag i veckan, max två - allt annat var fel, de måste ju röra på sig! Detta trots daglig hagvistelse ihop med kompisar dvs goda möjligheter till rörelse.
Jag har hunnit testa det mesta tror jag, lyssnat på nya rön och råd, provat och analyserat. Varannandagsträning (dvs vila varannan dag, träna varannan dag) är jag väldigt positiv till, den har jag sett fina resultat av! Att träna efter ett i förväg bestämt schema känns inte helt rätt, har provat men det infaller alltid longering på dagen med bästa uteridarvädret osv... Och varöför skulle det i en period longeras i tid och otid? Alla skulle longera en halvtimme minst en gång i veckan. Efter det kom tömkörningsflugan. Nu skulle alla hästar tömköras minst en gång i veckan - ett mirakelsätt att bygga muskler enligt vissa och var och varannan kotte sprang bakom sina hästar eller harvade runt på volten fast med två linor nu för tiden.
Att tömkörning är bra nr den görs rätt håller jag helt och hållet med om men tyvärr är/var det inte särskilt många av alla som gav sig på det som hade minsta susning om vad de pysslade med. Önskar själv att jag vore bättre på just tömkörning och hoppas på att lära mig det bättre någon gång i framtiden...
Fler flugor som florerat är bland annat NH (som min westerntränare sa, sunt förnuft, antingen har man det eller inte, det är ganska svårt att lära ut) alla skulle ha repgrimmor och vifta med repändar mot sina förvirrade hästar i tid och otid.
När AR/klassiskt blev poppis betslades många hästar om till stångbett oavsett om häst och/eller ryttare var klara att hantera det... Hästar som såsade runt i undertempo helt utan takt, bärighet eller energi, överböjda i halsen i massa branta skolor med nacken som högsta punkt och bakbenen kvar i stallet...
Alla får väl vara saliga i sin tro men det känns tyvärr som att dessa "hoppa-på-trender-utan-att-vara-insatta" fördärvar för de som faktiskt är seriösa. Inte seriös som gravallvarlig utan seriös som genuint intresserad av att lära sig, samla fakta och skaffa sig en bra grund att jobba med.
Om jag tänker tillbaka på förr eller för den delen lyssnar och tittar på ryttare omkring mig så slås jag av att det ska ridas till varje pris. Man har häst, man SKA rida - oavsett förutsättningar till ett lyckat pass.
Hur många pass kan du räkna som riktigt bra? Hur många är sådär/varken eller och hur många är rent dåliga?
Vilka pass har du flest av och vet du varför just dessa är flest? Vilka pass kommer du ihåg? De bra eller de dåliga? Hur många pass glöms av för att de är som alla andra? Och om du tycker att flertalet pass är varken bra eller dåliga eller rent misslyckade/dåliga så hur tror du att din häst upplevde dessa pass?
Gör du något för att slippa tråkiga/dåliga pass?
Sitter du upp och rider ändå ven om magkänslan säger att det kommer gå dåligt? Lyssnar du på din magkänsla? Hör du den ens? Är du flerxibel nog att helt ändra dagens planering om du känner att passet inte kommer att bli något vidare, t ex rider ut en sväng istllet för att hoppa eller hoppar ändå, du hade ju faktiskt planerat det?
När jag var yngre hände det mellan varven att ridpass resulterade i ilska och gråt (hästen lyssnar inte/jävlas med mig/jag kan inte rida/det bara GÅR inte). Att jag som tonåring dessutom inte hade något vidare tålamod gjorde inte direkt saken bättre och många gånger var envisheten (det SKA gå) starkare än visheten (vi lägger ner det för idag och gör något annat) och jag kan idag känna dåligt smavete för vad mina hästar fick stå ut med närjag/de hade en dålig dag.
Åter till rubriken...
Vilka ridpass samlar du på? Alla pass (ju fler desto bättre), pass dr du "vunnit" (fått din vilja igenom), medelmåttiga pass (står över att rida de dagar då det garanterat skulle gå fel)?
Jag samlar på bra pass.
För min och min häst skull så rider jag inte alls om jag har en dålig dag, han ska inte behöva smittas av min dåliga stmning. Om det blåser och regnar så rider jag inte. Varför? Enkelt. Mulle tycker illa om blåst/regn och springer och spänner sig. Att sitta och tjata om avslappning och koncentration kommer inte hjälpa och han kommer inte att uppfatta passet som varesig roligt eller positivt.
Ridningen ska inte bara vara rolig för mig utan även för min häst. Har han en dålig dag så bråkar vi inte, det tänkta dressyrpasset kan bli en skrittrunda i skogen istället.
Detta har gett mig en arbetsvillig och positiv häst som själv letar efter bettet så fort jag håller fram tränset och som faktiskt gör sitt bästa. Vi har helt enkelt sållan bort alla dåliga pass, jag kan inte ens minnas när vi sist hade en ridtur eller ett paddockspass som inte kändes bra! Vissa veckor med skitväder kanske det bara blir ett eller två pass, andra veckor betydligt mer.
Visst, han har inte kondis som en tvlingshst, men så tävlar vi inte heller. Ett bra pass behöver inte vara mer än 20 minuter.
Och helt ärlgt. Jag rider hellre i 20 minuter och har roligt hela tiden, inspirationen räcker hela passet, varken jag eller hästen är slutkörda när vi är klara (eller möjligen jag men inte han) och vi har ett positivt pass i minnet och längtar till nästa pass än som när jag lärde mig rida. Man SKULLE rida minst en timme, gärna lite längre oavsett om ens fantasti var slut efter en kvart och man blev harvandes på volten. Oavsett om hästen kändes/blev trött eller om man inte alls var på samma våglängd och det kändes misslyckat från början till slut.
Jag är så nöjd med att ha hittat ett system som passar både mig och min häst då både han och jag mår dåligt om det skulle bli ett pass med missförstånd, stress och negativa vibbar. Sådana hade vi med jämna mellanrum förr och dem är han förmodligen minst lika glad som jag över att vi helt slipper och har gjort åtminstonde de senaste två åren.
Många hävdar/tror att om man inte rider varje dag så utvecklas man inte alls alternativt väldigt långsamt jämfört med de som rider sin timme varje dag. Faktum är att jag och Mulle utvecklas minst lika bra nu som när jag red oftare. Fler pass innebär inte per automatik fler antal bra pass där man utvecklas. Bra pass minns man och jag tror att man utvecklas bättre när man är positiv och har roligt.
Under denna tid har jag även utvecklats som människa, blivit mer flexibel, fått ett avsevärt större tålamod och större förståelse för att det inte alltid blir som man tänkt sig.
Dagens pass i paddocken var ett bra pass. Han var inte helt lösgjord till en början så vi började med växlingar mellan öppnor och diagonalslutor på volt i skritt, travade något varv men insåg snabbt att idag är galoppen bättre alternativ än traven som var lite trippig och inte så avslappnad som den borde vara. Galoppen däremot var inte bara bra utan helt fantastisk! Sådan energi utan att vara det minsta springig, helt ren, rund, taktfast, ja jag hade kunnat galoppera i evigheter med ett fånigt leende på läpparna! Efter lite galopp hade han lossat och travade med bättre energi och men en jättefin sökning fram-ned och riktigt fin överlinje, massor med ryggverksamhet. Avslutade med en kvarts utetur och galopp på grusrakan. Mycket uppskattat!
Inte nu igen - låt mig ha fel!
Säg att det inte r en muskelskada igen!
Tyckte att han rörde sig lite knepigt i nedförsbacken från hegn mot stallet men trodde att det berodde på stenar i fötterna. Hela hovarna var fulla va lera och sten så det KAN ha vart så, jag kan också vara nojjig och se saker som inte finns. Han är torr och sval i alla fyra ben, inga gallor, inga sår, ingen värme.
Longerade några varv i trav åt varje hål. Han är inte halt men kanske kanske har en liten assymetri i sitt rörelsemönster - men hur brukar han se ut? Kanske att han var lite energifattig i bakdelen, kanske att rumoan sladdade lite utåt på volten? Urk, jag är usel på att se små rörelsestörningar men mamma hade redan hunnit åka hem, hon får kika på honom imorgon. Jag tyckte att han var en aning bulig/ojämn i muskeln när jag kände igenom honom men han ömmade inte.Planen är hage som vanligt men bara skritt där utöver ett par dagar framåt i alla fall så får vi se.
Million Dollar Baby
Japp, det är vad Mulle är idag!
Blev en liten stunds dressyr i paddocken i regnet imorse, tränsbett- Och han gjorde sitt bästa pass NÅFONSIN med tränsbett - sökte fin kontakt med handen och var mjuk och avslappnad, till och med galoppen var riktigt bra, rund och taktfast. Sedan bjöd han på riktigt trevliga halva steg - utan att jag ens bett honom!
Dock kände jag att mina magmuskler inte alls är vad de borde vara, dags att ta tag i dessa förhatliga situps igen...
Fått nya skor idag, vilar nrmaste dagarna
Blev en liten stunds dressyr i paddocken i regnet imorse, tränsbett- Och han gjorde sitt bästa pass NÅFONSIN med tränsbett - sökte fin kontakt med handen och var mjuk och avslappnad, till och med galoppen var riktigt bra, rund och taktfast. Sedan bjöd han på riktigt trevliga halva steg - utan att jag ens bett honom!
Dock kände jag att mina magmuskler inte alls är vad de borde vara, dags att ta tag i dessa förhatliga situps igen...
Fått nya skor idag, vilar nrmaste dagarna
Mulle är smalare än på länge
vilket egentligen är väldigt bra, han har vart mer eller mindre tjock de senaste åren. Hsn är fortfarande långt ifrån slimmad, man kan äntligen känna revbenen (för första gången på flera år) men de är fortfarande ordentligt inbäddade.
Sadelgjorden hänger lös om jag drar den till de vanliga hålen, har nog tappat nästan två hål (vilken angivelse! haha!).
På sätt och vis är han snygg. Det syns att han har långa ben och han ser inte ut som en köttbulle med ben, han ser mer elegant ut. MEN. Ja, just det, men... Jag tycker att han är snyggare när han inte är smal/slimmad. Jag tycker att han är snyggare när han har mer hals och bredare rygg,
Han r INTE tunn över ryggen, absolut inte, men han behöver fortfarande mer muskler i hela överlinjen och det kommer ju men det tar lite tid, vilket inte är så konstigt med tanke på att han har vilat hela sommaren. Han tar sig och det går åt rätt håll - det är det viktigaste!
Har ökat hans foder med lite mer lucernpellets för att han ska få i sig tillräckligt med proteiner för att kunna bygga muskler.
I dagsläget äter han alltså 6-7 dl svarthavre, 3 dl betfor, knappt en liter lucernpellets. Han äter också kisel för sina usla hovar, gurkmeja för lederna, foderjäst för päls o mahe, alger för att täcka mineralbehovet och e-vitaminer för musklerna.
Vi har just börjat lgga ut frukostsilage till hästarna i hagen och har satt el i stängslet, så mycket gräs är det inte kvar i hagen så de har börhat hänga lite på trådarna för att nå att äta utanför. Häromdagen hittade jag Mulle utanför staketet!? Men hur i helsicke han hamnade där är ett mysterium! Han kan inte ha hoppat ut - ingen yta att landa på. Han stod där han stod, instängd mellan berg och täta träd så han måste antingen ha trillat över eller under staketet utan att ha sönder det. Knasigt vätre... Gick i alla fall att lyfta trådarna och få tillbaka honom samma väg.
I helgen ska jag ha mys-tid med Mulle, ska lägga extra tid på att massera med massagemaskinen, kanske frisera hovskägg, öronludd osv. Och putsa sadlar och träns står också högt på "att göra" listan snarast.
På söndag blir det nya skor så borde rida både lördag o söndag, när han är nyskodd går det bara att skritta ett par dagar, han blir alltid öm i bakfötterna när han r nyskodd.
Han börjar bli fin nu!
Har inte hunnit rida på ett par dagar då jag har haft så mycket att göra med att flytta - det är alltid mer jobb än man tror! Och vi har inte haft tid att förbereda och planera flytten ordentligt heller vilket har gjort det nnu rörigare! Att jag dessutom inte har mått riktigt bra har inte gjort att ridning har stått högre på prio-listan heller.
Idag hade vi i alla fall en mysstund för oss själva i lugn och ro!
Han är inte särskilt ren, skulle väl egentligen behöva ett bad men det är för kallt nu så får försöka ta mig tid att lägga en hel timme på rykt någon dag för att få honom riktigt fin. Dags att klippa hovskägg också, klippa bakom öronen och tofsarna i öronen och skägget under hakan. Men han är blank och mjuk i pälsen, man och svans växer så snart ser han ut som han ska igen efter att ha kliat av sig halva manen mot träd hela sommaren (som alla somrar). Förstår inte varför han alltid ska roa sig med det på sommarbetet, han har ju träd i vinterhagen också men det berorl på att han är lite knottkänslig.
Bantningen börjar ge resultat nu, man känner revbenen så det går åt rätt håll men det r en bit kvar tills han kan anses vara slimmad - om han någonsin blir det, är inte ens säker på att jag vill ha honom såpass smal, tycker att han är snyggare när han är lite rundare. Han får mer nacke, mer rygg och rumpa op ett sätt som tilltalar mig. Å andra sidan sitter man bekvämare nu när det inte känns som att gränsla ett köksbord, underskänkeln ligger intill hästen istället för att spreta rakt ut.
Han musklar sig fint, är jättefin över länd och rumpa och nu rättar det till sig över manke och sadelläge också sedan han blev behandlad av Veronika men det kommer ta lite tid innan han är så musklad som jag vill ha honom när jag anser att han r perfekt. Men ska vl inte klaga, han mäter ändå ca 110 grader i sadelläget vilket får anses som ganska rejält hos en varmblodstravare.
Han var aningen stum i länden förra veckan efter en tur i skogen när det började hagla men det rättade till sig efter tre dagar med Back on Track på ryggen nattetid.
Senorna fram har vart lite varma och svampiga till och från senaste tiden men regelbunden massage med arnikaliniment på senorna har gett resultat, nu r de svala och torra igen!
Börjar bli dags att ringa hovis igen, skorna går väl förmodligen att lägga om men han börjar bli lite lång i tårna nu. Han är avmaskad mot stygnflugans larver igår (torsdag) så han får väl anses vara i bra skick tycker jag!
Imorgon lördag ska vi ta tag i ridningen igen.
För att få honom att muskla upp sig korrekt och bli stark och smidig så kommer vi att rida ut för kondisens skull, klättra i vackar och rida rakt ut i terrängen, slalom runt träd, över stock och sten.
I paddocken kommer det bli lite mer lång och låg form i början - sökningen till handen är A och O, hellre lite låg än att han tappar sökningen och släpper ner ryggen. Det blir mycket serpentinbågar i lite friskare tempo, skänkelvikningar, öppnor, slutor och diagonalslutor med att behålla form och takt som största prio. Galoppfattningar ur skritt och trav, galoppöppnor och senare diagonalslutor.
Vi ska ta tag i galoppombytena igen med hjlp av serpentiner runt konor.
Vi ska gymnastikhoppa lite trots att Mulle har en j'ättefeg matte.
Vi ska arbeta vidare med att bygga styrka nog för att klara av att piaffera. Planerar utöver all uppsutten styrketräning lite extra tempoväxlingar, leta lite efter tramp i övergången mellan skritt och trav, täta gångartsbyten samt avsuttet vid hand och "på lång tygel". Jag behöver ändå bli bättre på att arbeta från marken .
Stel i ryggen
Typiskt! En, EN fånig jävla hagelskur och så är han stel i ryggen, brorsan skulle ju rida honom igår... Jaja, traven var inget vidare men SHIT vilken kvalité han har i galoppen nu, så jädra taktfast och ren så det finns inte! Har vart lite vl elak mot ryggen nu, shockat den med liite liniment och BoT ovanpå det, blir en dunderkur! Idag ska vi ut och skritta och sedan blir det massagemaskinen på hela ryggen och bakdelen.
Vad har du där - kom hit så får jag lukta!
Ska du lägga den på min rygg??
Kapson och brorsans akademiska stång
För mycket vila denna vecka...
Igår vilade han igen - jag blev kvar sent på jobbet. Idag vilar han igen av samma anledning - om inte Frida är ridsugen och tar ut honom en sväng. Imorgon hoppas jag hinna rida en stund, får väl se...
Brorsan blistrar honom idag i alla fall så får jag ta imoprgon sedan är det nästa lördag o slöndag som gäller därefter är denna blisterkur klar. Han behöver masseras igen också, har inte hunnit med det heller... Har en känsla av att det kan bli snålt med ridning i helgen också - ska ev flytta (jag - inte mulle)
Brorsan blistrar honom idag i alla fall så får jag ta imoprgon sedan är det nästa lördag o slöndag som gäller därefter är denna blisterkur klar. Han behöver masseras igen också, har inte hunnit med det heller... Har en känsla av att det kan bli snålt med ridning i helgen också - ska ev flytta (jag - inte mulle)
Idag har vi hoppat!
För första gången sedan Hedenhös tid ungefär. Mulle var jttenöjd nr jag och Frida hoppade några språng var. Inga höjder - ca 60 cm men får väl bli lite mer framöver, han tycker ju att det r så roligt!
Masserat igeom honom dessutom!
Masserat igeom honom dessutom!
Dressyr - i ösregn
Är precis så meningslöst som jag trodde att det skulle bli. Hästen spänd, stretade mot regnet och hade noll och ingenting i framåtbjudning. Visst travade han nr han blev ombedd men utan bjudning, tempoväxlingar var inte ens att tänka på, herrn var inte det minsta samarbetsvillig. Vi galopperade några volter eftersom det tydligen var trevligare n att trava sedan skrittade vi hem igen.
Vet inte riktigt hur den här vintern ska gå - fick reda på idag att enda ridhuset inom vettigt avstånd inte kommer släppa manegekort. Förra vintern hade de en håltimme varje vardag plus lördagmorgon och söndagar, nu är det bara fritt på helgerna - om ej annan aktivitet r planerad. Hur i helvete ska jag kunna hålla igång hästen nu då??? Förbannade jävla skitklubb!!!
Vet inte riktigt hur den här vintern ska gå - fick reda på idag att enda ridhuset inom vettigt avstånd inte kommer släppa manegekort. Förra vintern hade de en håltimme varje vardag plus lördagmorgon och söndagar, nu är det bara fritt på helgerna - om ej annan aktivitet r planerad. Hur i helvete ska jag kunna hålla igång hästen nu då??? Förbannade jävla skitklubb!!!
Nu är jag ruinerad...
Jag visste att jag skulle ha tagit ut kontanter och lämnat kortet hemma. Jag visste vad som skulle hända...Men nu har Mulle nya täcken för hela vintern i alla fall!
Mulledutten får förresten gå lös till och från hagen nu. Nöjd med sig själv kan man ju säga!
Mysig tur i skogen igår
Idag blir det nog vila, ska till börjes och leta reflexer åt trollet. Dags att rida lite mer dressyr, han är inte fullt liksidig ännu. Ska massera en stund idag tänkte jag.
Stallplansdressyr
Hästarna har sprungit som tokiga i hagen idag och vi har funderat på vad som har fått dem så stirriga. Jag gissar på vildsvin för när min så toksäkra häst knappt vill gå fram utan är så spänd, stressad så att hjärtat bultar så är det inte bara en vanlig älg. Jag ville inte pressa rädd och stressad häst så vi vände och red några varv på stallplan istället. Mest skritt med lite lydnadsövningar. Han är inte fullt lika lätt att stäla åt vänster (stångbett, enhandsfattning) som höger och behöver bli lite lydigare för höger skänkel.
Blistrade kronränderna idag också och gick igenom hela hemläxan med massage vä bog, bägge senorna (insida under knä) ryggen bägge sidor, rumpan högst upp, muskelskadan och vnster brbensknöl. Tar inte mer än 15 minuter så här ska inte slarvas!
å lördag flyttar vi upp Mulle, Lina o Tius i egen hage, ska bli skönt. Dock närmare vildsvinen och längre från stallet - inte fullt lika skönt...
Blistrade kronränderna idag också och gick igenom hela hemläxan med massage vä bog, bägge senorna (insida under knä) ryggen bägge sidor, rumpan högst upp, muskelskadan och vnster brbensknöl. Tar inte mer än 15 minuter så här ska inte slarvas!
å lördag flyttar vi upp Mulle, Lina o Tius i egen hage, ska bli skönt. Dock närmare vildsvinen och längre från stallet - inte fullt lika skönt...
Blistra kronränderna fram
för att få ordninhg på hans senor fram som har vandrande värme. Igår var första dagen av två. Sedan en veckas uppehåll innan två dagar till och efter ytterligare en vecka sista två dagarna.
Ingen ridning igår heller utan masserade hans rygg och rumpa med massagemaskinen och det var uppskattat!
Ingen ridning igår heller utan masserade hans rygg och rumpa med massagemaskinen och det var uppskattat!
