Mulledrulle

i skog och mark, på stigar, timmarvägar, mellan mysiga stugor, stora kåkar, på granbarr, grus, sand och asfalt. Genom skog, förbi kärr och sjöar, över små broar, upp och ned för berg. Vi såg rådjur, cyklister, massa bilar, träd, mystackar, pampiga villor, fula hus, underbart charmiga stugor. Vi mötte barn, hundar, bilar och en motorcykel, villaområde, trollskog, ett industriområde, kuperad terräng, en cykelbana. Tror att vi hann med allt men hästarna var på bra humör, vi var på bra humör och det sla göras om!

Vädret är helt okej än så länge, håller det i sig så blir det storschamponering av liten Lulle Lus om några timmar. Det är inte bara på tiden det är väldigt på tiden, han är en smutsgris!

Ja, sådana behöver man ibland ochså! Så idag bestämde jag att jag och Mulle skulle ut och sträcka på benen, Mulle verkade inte missnöjd över att bli nersläpad från betet, avborstad (ingen idé att ens tro att det går att borsta honom ren, han behöver ett bad!) Och efter en stunds överläggande med mig själv kom jag fram till att Espaniolan och ett enkelt stångbett skulle passa bra. Ett gammalt stångbett med halvhög tungfrihet, mundel i koppar och ganska långa skänklar som jag har kvar sedan vi ägnade oss åt Reining för många år sedan.

Han är så härlig min Mulle, vilat och gått i hagen och tuggat gräs hur länge som helst och fortfarande lydig, snäll och samarbetsvillig även om han var lite piggare och busigare än vanligt. Vi travade och galopperade på halvlång tygel, gasade lite estra på vissa sträckor. Dagens lydnadsövningar gjorde vi i skritt. Att göra halt bara med sitsen (spänna magmusklerna( gick ganska bra, inte helt hundra. Vi kunde göra halt och även rygga några steg utan tygelns inverkan, ryggade några steg i lätt nedförslut också. Öppnor, slutor och diagonalslutor med växlingar mellan dessa gick ganska bra. Diagonalslutorna till höger (undan vänster skänkel) flöt dock smidigare än de till vänster. För att vara Mulle var det stor skillnad, han brukar vara extremt liksidig. Till höger behöbde jag bara anvndaaxlar och sittben och "öppna" högersidan genom att ta bort sknkeln. Till vänster var jag  tvungen att lägga på ytterskänkel om jag skulle få mer än ytterst mesig tvärning. Att rida på en hand ska jag lägga in lite mer i trningen, även i paddocken, det ger ett tydligare kvitto än att använda bägge händerna eftersom man inte kan (medvetet eller omedvetet) korrigera utan MÅSTE använda sitsen rätt.

Hoppas på en söndag med bra väder för då ska Herr Ludenlus få sigg ett ordentligt bad! Det behövs... Och massor med pälsglans i man och svans...

Japp, den gamle gubben börjar få vårkänslor. Han fäller av vinterpälsen så att ryktsten och rotviska är enda användbara redskapen ur rykthinken, tror att kratta skulle fungera utmärkt öckså! SÅ långhårig tycker jag inte att han har vart men med tanke på mängden päls som yr runt i boxen så lär han inte ha frusit i vinter i alla fall!

Och busig är han! Piper och studsar när man leder honom mellan stall och hage. Det är verkligen hög tid att rida igång honom nu, jag är träningssugen och verkligen i behov av det, dels för att utvecklas och dels som en spark i arslet att faktiskt komma igång och jobba med Mulle igen, han har haft lång semester nu...
Har tänkt rida hela den här veckan men precis allt och lite till har kommit i mellan och effektivt hindrat mig från att hinna rida. Det har vart inköp av ny tvättmaskin, installation av den samma (för att inte tala om två veckors tvätt att hinna ikapp) och så morsans trasiga bil som grädde på moset! Ibland känner jag mig mer än lite motarbetad kan jag lova.

japp, fina fötter har man efter skoningen igår, intre ens sömtryckt denna gången och det är fan inte något man kan räkna med varje gång man han får nya skor... Hovkvalitén är inte mulles största fördel - snarare tvärtom... Eller kvalitén är inte största kastastrofen utan att hans hovväggar är så tunna att man inte ens kan nita sömmarna på normalt sätt. Skulle hovis nita sömmarna som på en normal häst så skulle sömmen skiva hoven som en varm, kniv genom smör... Läskigt känslig att sko alltså.

och Mulle får fina fötter, lägger vl bara om skorna skulle jag tro, de r i väldigt bra skick eftersom han går broddad så varför inte fortstta slöita på dem. Nu går han ju dessutom med guldskor fram. Har jag tur så håller de en tredje period men dey är väl att hoppas på för mycket, får se vad Magnus säger när han kommer idag. Om vädret håller sig bra så kanske det blir en liten barbackatur idag med, han behöver ridas igång och jag med för den delen, är lika otränade båda två...

i snön med den luddiga. Helt underbart! Solen sken, ett par plusgrader och värme... Jag vågar inte trava honom barbacka, finns inte en sportslig att jag sitter kvar i trav mer än några steg...

Man skulle kunna tro det i alla fall...

Var ute på en halvtimmes skrittrunda med Sandra i stallet och hennes 19 åriga valack och bägge herrarna tramsade, hoppade och tittade på allt! Och jag LOVAR att Mulle har sett både bilar, harar, snödrivor och hus förr... Lite överskottsenergi i gossen. Jag är ridsugen som en blå men jag vill dressyra - inte sitta påklädd som en michelingubbe ute i snön och pulsa runt, det är kul ibland men inte när det är enda alternativet!

Har fått tillbaka till grunden med Mulle - igen, får göra det lite då och då. Han är klockren på stång, söker handen och är jättefin att rida men på tränsbett har han lätt för att gå bakom hand och tappa sökningen så vi sätter tillbaka en tygel i remontgrimman och försöker korrigera det - igen. Förstår inte vad han har emot tränsbett? Brukar ta en vecka eller två när man kan rida vettigt innan han är som han ska vara igen, lär väl ta lite mer tid nu när det inte går att rida ordentligt.

i flocken har insett att låååångt ifrån alla hästar är så smidiga, samspelta och lttarbetade som flocke vi hade tidigare när det räckte att titta på någon av hästarna eller lyfta ett finger för att korrigera de småsaker som man alltid måste hålla efter, någon som har lite mer bråttom än övriga t ex.

För tillfället ser en vanlig morgon ut såhär:
Tänder lyset, slnger in frukost till de hästar som ska ha, bara Mulle bland våra som får kraftfoder ( 2-3 dl havre), ingen av dem får hö eller silage inne, de äter sin frukost ute.
Medans Mulle äter så tar man på Palle grimman, hänger grimskaftet utanför boxen. Hämtar Lina som står längst bort från dörren, tar med henne till Mulles box och trär på honom grimman medas Lina stjäl en tugga hö ur hans hönät. Föser Lina före genom stallgången, Mulle får komma efter. Stallgången är smal, det får INTE plats två hästar i bredd. Palle står i boxen brevid Mulle, närmast dörren och här är spolspiltan placerad, gågen är betydligt bredare.
Lina ska förbi Palles boxdörr och vänds så att hon står näsa mot näsa med Mulle som står i höjd med Palles boxdörr. Palle är nyfiken och social så det r bara att knäppa fast honom, öppna dörren, skälla på Mulle som gärna försöker bita Palle i halsen.
Sen ska alla ut genom dörren i rätt ording, först Lina sedan Mulle och sist Palle. De två första vet vad som gäller och går snällt ut och vänder så att de står med huvudet mot dörren. Palle kan man behöva dra ut genom dörren och sedan ska han övertalas att vända runt så att man kan stänga dörren efter sig - hela tiden får man hålla ett öga på Mulle som tar alla chanser att ge nya hsten ett nyp där han kommer åt.
Nu ska alla hästarna vändas igen och hamna på rätt plats, Lina längst ut på kanten, hon vill INTE gå mellan de stora och jag har full förståelse över att hon känner sig trängd mellan dem! Linas grimskaft sitter fast i ovansidan av grimmans nosrem för att man ska undvika att hon sjlv eller någon av dem andra antingen får ett ben över eller trampar på hennes grimskaft, hon brukar dra näsan i snön hela vägen upp till hagen!
Mulle ska gå mellan mig och Lina, har bägge i samma hand, honom på ganska kort grimskaft då han annars kan vara lite ful och försöka vara smart och tro att det han gör bakom min rygg märker jag inte... Suck...
Palle är en snigel - maken till att skritta långsamt har jag sllan vart med om! Han ska gå på min andra sida och man får jobba för att han ska få upp farten, får han välja så går han predis bakom Mulle med risk för att han trampar Mulle på bakfötterna, det vill vi inte! Han brukar sacka bak så att han hamnar en hästlängd bakom, och i hans takt så tar det en evighet att gå de 500 metrarna till hagen...
Det är bara att hoppas att han är snabblärd och kommer in i rutinerna snabbt...

Hade vart hur kul som helst att rida i - om jag hade haft tid... Att överhuvudtaget kunna ta sig till stallet r lättare sagt än gjort... Tog mig nästan hela dagen att skotta fram bilen och en väg ut från gårdsplanen...

Måste laga staket, skotta snö och anat spännande först...
Hoppas på att ha ork imorgon... en liten sväng i snön är jag värd...

Underbart nätr det är så här problemfritt. Brorsans nya häst anlände i fredags. I lördags släppte vi ihop dem, inga sparkar, ingenting, de bara hälsade och sedan var det inte mer med det. I söndags provade vi att ta ut alla tre ur stallet samtidigt - inga problem och i måndags var det som ren rutin att endam ta alla tre ur stallet och upp till hagen. Men Palle är sååå långsam... Man får i stort sett släpa med sig honom uppför backen - till och med shettisen skrittar ifrån honom - då är det illa!

Igår vandrade Tius vidare. Jag saknar henne redan och om jag saknar henne och är ledsen så är det ingenting mot vad Mulle gör. Hanoch Tius har vart väldigt sammansvetsade sedan många år tillbaka, de har bott i boxarna jämte varandra och gått i samma hage, ridits ihop...

Jag måste fokusera på att vara glad, tänka positivt annars klappar jag ihop. Imorgon hämtar Lasse hem sin nya häst, en femårig valack som tydligen ska tycka om att leka i hagen. Hoppas att han och Mulle blir vänner, är dock inte särskilt orolig över att det ska bli problem i hagen, Mulle bråkar aldrig med någon. Med lite tur kanske unghästen kan få lite fart på gamla Mull också, han brukar inte vara svår att få igång till lek.

Dagarna blir ljusare, dags att börjar rida igång honom på riktigt nu.

Ja, hur berömmer du din häst egentligen? Klappar på halsen med öppen handflata så att det smäller? Väldigt vanligt men tycker hästarna egentligen att det är behagligt och uppfattar den det som något positivt?
Jag tror att de flesta lär sig att koppla ihop obehaget med beröm men det betyder inte att de uppskattar behandlingen. Hästar känner om en fluga går på den så varför ska vi ta i så att det smäller när vi vill vara snälla?

Jag klappar inte mina hästar, jag smeker dem istället, det är en behandling de tycker om och man behöver inte lära dem att stå ut med obehaget och att det ska föreställa vara något positivt.

Kort idag, men kanske något att tänka på?

igår busade vi i snön någion halvtimme men han är så TROCK att jkag skäms... jag får hitta på något för han ser ut som en spärrballong...
dags för mer motion opcvh mindre mat... snögalopp idagf med? paddocken är ju inte ridbar ännu...

idag ska det bli ridning! Bäst att passa på medans det fortfarande finns lite snö kvar att leka i, blir på ängen, man ska utnyttja ytor medans man kan, men jag är mest dresssyrsugen helt ärligt! Manege åt folket!!!

mulle är helbuzig nu och behöver få springa av sig lite!