Mulledrulle

Ja, sådana behöver man ibland ochså! Så idag bestämde jag att jag och Mulle skulle ut och sträcka på benen, Mulle verkade inte missnöjd över att bli nersläpad från betet, avborstad (ingen idé att ens tro att det går att borsta honom ren, han behöver ett bad!) Och efter en stunds överläggande med mig själv kom jag fram till att Espaniolan och ett enkelt stångbett skulle passa bra. Ett gammalt stångbett med halvhög tungfrihet, mundel i koppar och ganska långa skänklar som jag har kvar sedan vi ägnade oss åt Reining för många år sedan.

Han är så härlig min Mulle, vilat och gått i hagen och tuggat gräs hur länge som helst och fortfarande lydig, snäll och samarbetsvillig även om han var lite piggare och busigare än vanligt. Vi travade och galopperade på halvlång tygel, gasade lite estra på vissa sträckor. Dagens lydnadsövningar gjorde vi i skritt. Att göra halt bara med sitsen (spänna magmusklerna( gick ganska bra, inte helt hundra. Vi kunde göra halt och även rygga några steg utan tygelns inverkan, ryggade några steg i lätt nedförslut också. Öppnor, slutor och diagonalslutor med växlingar mellan dessa gick ganska bra. Diagonalslutorna till höger (undan vänster skänkel) flöt dock smidigare än de till vänster. För att vara Mulle var det stor skillnad, han brukar vara extremt liksidig. Till höger behöbde jag bara anvndaaxlar och sittben och "öppna" högersidan genom att ta bort sknkeln. Till vänster var jag  tvungen att lägga på ytterskänkel om jag skulle få mer än ytterst mesig tvärning. Att rida på en hand ska jag lägga in lite mer i trningen, även i paddocken, det ger ett tydligare kvitto än att använda bägge händerna eftersom man inte kan (medvetet eller omedvetet) korrigera utan MÅSTE använda sitsen rätt.

Hoppas på en söndag med bra väder för då ska Herr Ludenlus få sigg ett ordentligt bad! Det behövs... Och massor med pälsglans i man och svans...