Stökiga boxar...
Grisiga hästar som rör runt i boxarna så att det tar en evighet att mocka varje dag och det går åt enorma mängder strö. Renliga hästar som har ett system i sina boxar (annat än allting ligger överst...) och som man mockar för på några minuter med minimal ströåtgång. Är det bara tur/ödet eller kan man påverka detta och hur lär man i så fall sin häst att stöka mindre i boxen?
Vissa hästar är renliga av naturen, andra är inte lika noga i sina boxar men det går faktiskt att få katastrofboxarna betydligt bättre i de flesta fall - om man bara anstränger sig lite.
Jag har märkt att väldigt många hästar stökar i sina boxar om de r missnöjda med något, kan vara tillflligt eller mer permanent missnöje. Brorsans häst surar om det är folk kvar i stallet mer än en liten stund efter att hon har fått komma in. (surkärring!) Och både hon och Mulle stökar i bocarna om de inte fpr komma ut i tid - dvs före kl åtta och de ska ut innan de andra hästarna.
Som allt annat som har med hästar att göra så ska vi anstränga oss för att lösa problemet - inte dölja det. Visst kan man ha mindre strö i boxen och ge hästen mindre grovfoder för att den ska ha mindre att stöka runt med, men det har egentligen inte löst problemet...
Problemet är alltså att hästen röjer i boxen. Våran exempelhäst gräven gropar i spånet, blandar ner grovfodret i bädden, bajsar överallt och extraknöcker som jordfräs på nätterna. Det är ständigt kaos i boxen, har en evighet att mocka, blir minst två skottkärror och kostnaden för strö börjar kännas ordentligt i plånboken.
Så... vad göra?
Till att börja med. Trivs hästen med sin box? Är den vän med boxgrannen? Att ställa stallets socialaste häst längst ner i ett hörn kan vara lika illa som att ställa hästen som vill ha lugn och ro mitt i stallet. Studera hästen, hur ser den ut när den står i sin box. Är den nöjd med tillvaron?
I extremfall är det inte bara boxen som är fel utan hela stallet. Den lättstressade känsliga hästen kanske inte alls bör stå uppstallad på ridskolan...
Är det alltid stökigt i boxen eller varierar det? Varierar det så se över rutinerna, när har hästen stökat, vad kan det bero på? Fodrat vid annan tid än normalt, fler människor i stallet som stannar senare efter inslpp? Har de kommit ut senare än vanligt. Eller bara utsläppta i en annan ordning än när boxen är lättmockad? Små detaljer som verkar helt obetydliga kan vara anledning nog för en häst att sura och stöka.
Hur står hästen i sin box? På hovarna såklart men åt vilket håll står han helst? Hur är han placerad nör han sover? Var vill han Äta?
Använder Mulle och brorsans surmuppsmärr Tius nu, de är helt olika i sitt boxbeteende.
Mulle är en social häst, han vill vara med hela tiden och trivs allra bäst om han får stå med boxdörren öppen och äta sitt silage ända ute i stallgången. Han har inte så stort behov av att vara privat, står ALLTID med huvudet mot stallgången för att inte missa något.
Tius däremot. Hennes box är hennes borg och den r privat. Till skillnad från Mulle så vill hon äta sitt silage privat, för sig själv. Hon vill inte umgås när hon äter utan vara ifred. Hon är över huvudtaget mer tillbakadragen än Mulle, hon har stort behov av perosnligt utrymme och vill inte ha varken folk eller andra hästar för nära i tid och otid.
Eftersom vi vet detta och vet om att Mulle helst äter vid dörren så att han inte missar något medans Tius vill äta ifred i ett hörn så kan vi möblera boxarna individuellt med var maten ska läggas, vart krubban ska sitta, vart vattenhinkarna ska placeras.
Tius var en pest att mocka åt tidigare. Nu är boxen möblerad efter hennes "önskemål" med foder och vatten placerat på ställen som blir naturliga för henne i och med hur hon föredrar att stå i sin box. Det tog lite tid inna vi hittade rätt med placeringen men resultatet kom direkt. Hon bajsar i ett hörn, drar inte runt maten och visst, vallarn blir det fortfarande men bara de som blir när hon reser sig och inte de som blir när hästen vandrar runt i boxen för att den inte har någon naturlig placering i boxen.
Skulle jag möblera Mulles box som hennes så skulle han bli olycklig och det skulle märkas när det är dags att mocka. Att äta med huvudet i ett hörn bort från stallgången skulle vara ett stradd i hans vrld, inte positivt som i Tius fall.
Alltså - grisiga boxar är ofta ett tecken på missnöje hos hästen. Den kan vara stressad, uppjagad, irriterad eller liknande, konstant eller tillfälligt.
Individuell anpassning med en box hästen trivs i, boxgrannar den åtminstinde axccepterar, "möblerat" i boxen efter hur hästen vill ha det - studera din häst så kommer du att se hur den helst står placerad. Rutiner är alltid bra men flr vissa hästar ör det viktigare ä andra, det kan röra sig om detaljer!Se till att hsten har tillräckligt med grovfoder och slipper stressa av den anledningen.
Även vilket strö man använder har ofta betydelse. Torv, spån eller halm, permanentbädd eller ej. Mulle är otroligt lättmockad på torvbädd - om han nte tjurar för att de får komma ut lite senare än vanligt eller att folk är kvar i stallet senare vanligt på kvällarna. Spån däremot är han mkt stökigare på.
Summa sumarum. Studera din häst, dess beteende i boxen och dess personlighet visar hur han vill ha det i sin box, möberla efter hur hästen vill ha det, underlätta hans naturliga (personliga) beteende, skapa rutiner som din häst trivs med och det komemr bli lättare att mocka. För visst säger det sig sjlvt att det blir stökigt och rörigt om du serverar middag på vad hästen anser är toalett och vice versa.
Jag har däremot inge aning om hus man får hästarna att sluta rula sig i hagen...
Vissa hästar är renliga av naturen, andra är inte lika noga i sina boxar men det går faktiskt att få katastrofboxarna betydligt bättre i de flesta fall - om man bara anstränger sig lite.
Jag har märkt att väldigt många hästar stökar i sina boxar om de r missnöjda med något, kan vara tillflligt eller mer permanent missnöje. Brorsans häst surar om det är folk kvar i stallet mer än en liten stund efter att hon har fått komma in. (surkärring!) Och både hon och Mulle stökar i bocarna om de inte fpr komma ut i tid - dvs före kl åtta och de ska ut innan de andra hästarna.
Som allt annat som har med hästar att göra så ska vi anstränga oss för att lösa problemet - inte dölja det. Visst kan man ha mindre strö i boxen och ge hästen mindre grovfoder för att den ska ha mindre att stöka runt med, men det har egentligen inte löst problemet...
Problemet är alltså att hästen röjer i boxen. Våran exempelhäst gräven gropar i spånet, blandar ner grovfodret i bädden, bajsar överallt och extraknöcker som jordfräs på nätterna. Det är ständigt kaos i boxen, har en evighet att mocka, blir minst två skottkärror och kostnaden för strö börjar kännas ordentligt i plånboken.
Så... vad göra?
Till att börja med. Trivs hästen med sin box? Är den vän med boxgrannen? Att ställa stallets socialaste häst längst ner i ett hörn kan vara lika illa som att ställa hästen som vill ha lugn och ro mitt i stallet. Studera hästen, hur ser den ut när den står i sin box. Är den nöjd med tillvaron?
I extremfall är det inte bara boxen som är fel utan hela stallet. Den lättstressade känsliga hästen kanske inte alls bör stå uppstallad på ridskolan...
Är det alltid stökigt i boxen eller varierar det? Varierar det så se över rutinerna, när har hästen stökat, vad kan det bero på? Fodrat vid annan tid än normalt, fler människor i stallet som stannar senare efter inslpp? Har de kommit ut senare än vanligt. Eller bara utsläppta i en annan ordning än när boxen är lättmockad? Små detaljer som verkar helt obetydliga kan vara anledning nog för en häst att sura och stöka.
Hur står hästen i sin box? På hovarna såklart men åt vilket håll står han helst? Hur är han placerad nör han sover? Var vill han Äta?
Använder Mulle och brorsans surmuppsmärr Tius nu, de är helt olika i sitt boxbeteende.
Mulle är en social häst, han vill vara med hela tiden och trivs allra bäst om han får stå med boxdörren öppen och äta sitt silage ända ute i stallgången. Han har inte så stort behov av att vara privat, står ALLTID med huvudet mot stallgången för att inte missa något.
Tius däremot. Hennes box är hennes borg och den r privat. Till skillnad från Mulle så vill hon äta sitt silage privat, för sig själv. Hon vill inte umgås när hon äter utan vara ifred. Hon är över huvudtaget mer tillbakadragen än Mulle, hon har stort behov av perosnligt utrymme och vill inte ha varken folk eller andra hästar för nära i tid och otid.
Eftersom vi vet detta och vet om att Mulle helst äter vid dörren så att han inte missar något medans Tius vill äta ifred i ett hörn så kan vi möblera boxarna individuellt med var maten ska läggas, vart krubban ska sitta, vart vattenhinkarna ska placeras.
Tius var en pest att mocka åt tidigare. Nu är boxen möblerad efter hennes "önskemål" med foder och vatten placerat på ställen som blir naturliga för henne i och med hur hon föredrar att stå i sin box. Det tog lite tid inna vi hittade rätt med placeringen men resultatet kom direkt. Hon bajsar i ett hörn, drar inte runt maten och visst, vallarn blir det fortfarande men bara de som blir när hon reser sig och inte de som blir när hästen vandrar runt i boxen för att den inte har någon naturlig placering i boxen.
Skulle jag möblera Mulles box som hennes så skulle han bli olycklig och det skulle märkas när det är dags att mocka. Att äta med huvudet i ett hörn bort från stallgången skulle vara ett stradd i hans vrld, inte positivt som i Tius fall.
Alltså - grisiga boxar är ofta ett tecken på missnöje hos hästen. Den kan vara stressad, uppjagad, irriterad eller liknande, konstant eller tillfälligt.
Individuell anpassning med en box hästen trivs i, boxgrannar den åtminstinde axccepterar, "möblerat" i boxen efter hur hästen vill ha det - studera din häst så kommer du att se hur den helst står placerad. Rutiner är alltid bra men flr vissa hästar ör det viktigare ä andra, det kan röra sig om detaljer!Se till att hsten har tillräckligt med grovfoder och slipper stressa av den anledningen.
Även vilket strö man använder har ofta betydelse. Torv, spån eller halm, permanentbädd eller ej. Mulle är otroligt lättmockad på torvbädd - om han nte tjurar för att de får komma ut lite senare än vanligt eller att folk är kvar i stallet senare vanligt på kvällarna. Spån däremot är han mkt stökigare på.
Summa sumarum. Studera din häst, dess beteende i boxen och dess personlighet visar hur han vill ha det i sin box, möberla efter hur hästen vill ha det, underlätta hans naturliga (personliga) beteende, skapa rutiner som din häst trivs med och det komemr bli lättare att mocka. För visst säger det sig sjlvt att det blir stökigt och rörigt om du serverar middag på vad hästen anser är toalett och vice versa.
Jag har däremot inge aning om hus man får hästarna att sluta rula sig i hagen...
Bett och tränsbettets "måste"
Träns och bett är alltid lika spännande! Jag är intresserad och tycker om att lära mig mer, dessutom är jag nyfiken! Varför? Vad händer? Hur fungerar det? Jag börjar få öga för det, många gånger kan jag rekommendera bettstorlek, modell och i kombination med vilken nosgrimma utan att ens ha suttit på hästen ifråga själv, brukar räcka med att se hästen under ryttare några minuter.
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
mer om sadlar
Angående om paddning under bomlösa sadlar vs byta framvalv.
Jag paddar vid behov upp mina Startrekksadlar där det behövs. Eller min ska jag väl säga eftersom min bror har köpt loss min gamla Startrekk Dressage (ver 2 med flyttbara paneler). Dressagen paddade jag med en liten vikt handduk ganska precis mitt undr sadeln, kanske ngt framför mitten, sätet är djupt och för att jag med mina veka magmuskler och usla bålstabilitet skulle sitta bra så behöbde den höjas i sätets främre del, dock inte framvalvet - vilket bara hade gjort sadeln ännu djupare. Jag gjorde helt enkelt stet en aning flatare vilket passade mig bättre.
Espaniolan är köpt nr Mulle var som mest musklad och helt igångsatt, förmodligen var han lite tjock också, då drar han ca 110 grader i bredd. Det är brett - i synnerhet för att vara på en varmblodstravare! Det är bland annat detta ihop med att han har en ganska kort rygg (inte extremt kort men inte lång nog för vilken sadel som helst) ihop med att han under arbete blir HELT rak i ryggen som gör att bomlöst är mer eller mindre ett måste till honom.
Lägg sedan till att hans ryttare dvs jag är formad som ett kylskåp och inte har ngn optimal ryttarkropp (smal med långa ben) vilket gör att det inte heller är lätt att hitta en sadel som passar MIG. Och vi har provat innan, sadlar som passar honom bra men inte mig går helt bort, jag KAN inte rida i sadlar som inte passar mig, som jag inte trivs i.
Just nu, i dagsläget, kan jag inte rida i sadlar als. Jag har ridit på tok för lite senaste halvåret och haft för lite tid att ta hand om min kropp i öbrigt heller så jag har noll i magmuskler, noll i bålstabilitet vilket betyder att jag inte an rida i sadel alls. Jag faller hjälplöst fram och tappar sitsen totalt. Jag behöver stärka upp mig själv i hemmabygget, mitt fula och så ofta utskrattade hemmabygge som så många har rynkat på näsan åt men som har gett mig så mycket. Det hjälper mig hitta sitsen igen och balansen. Det har läst mig att KÄNNA hästen, hstens rygg/rörelser på ett helt annat/nytt/ tydligare sätt. Tacl vare hemmabygget kan jag äntligen analysera och felsöka min ridning. Mitt fula, hemmabyggda barbackapad har gett mig AHA-upplevelse efter AHA-upplevelse i flera år. Nu ligger det hemma på renovering men det tar sig, sakta men säkert, snart anvndbart igen om inte klart men detaljer kan vänta, allt kan vänta så fort bakvalvet är klart och jag kan börja rida med det igen.
Tillbaka till Espaniolan o paddning. Den är köpt när han hästen var fullt igång, fullt musklad och mätte sina 110 - 115 grader. I dagsläget är han otränad och tjock. Jag har ingen lust oc h inte heller råd just nu att specialbeställa (hela sadeln är specialbeställd i den färgkombinationen jag har) ett framvalv från tysklad när de inte ens r särskilt exakta i storlekarna. Och eftersom jag funderar på att beställa ett par extra paneler till sadeln, denna gången de tjockare (4 cm istllet för 2 cm) som jag har till dressagen så kommer jag att behöva detta valvet då. Och målet är ju att han ska musklas upp igen, nu börjar jag få lite koll på allt annat som händer omkring mig vilket innebr att jag har mer energi och mer koncentration över att lägga på hästen för jag saknar ridningen och vill utvecklas!
Dessutom vill jag bli bättre på att jobba hästar från marken, på långa tyglar. Mulle är egentligen en storlek för stor för mig o detta fallet - jag kan inte byta sida genom att bara lyfta tyglarna över rumpan lite smidigt, han r för hög! Låna brorsans shettis kanske?
Jag paddar vid behov upp mina Startrekksadlar där det behövs. Eller min ska jag väl säga eftersom min bror har köpt loss min gamla Startrekk Dressage (ver 2 med flyttbara paneler). Dressagen paddade jag med en liten vikt handduk ganska precis mitt undr sadeln, kanske ngt framför mitten, sätet är djupt och för att jag med mina veka magmuskler och usla bålstabilitet skulle sitta bra så behöbde den höjas i sätets främre del, dock inte framvalvet - vilket bara hade gjort sadeln ännu djupare. Jag gjorde helt enkelt stet en aning flatare vilket passade mig bättre.
Espaniolan är köpt nr Mulle var som mest musklad och helt igångsatt, förmodligen var han lite tjock också, då drar han ca 110 grader i bredd. Det är brett - i synnerhet för att vara på en varmblodstravare! Det är bland annat detta ihop med att han har en ganska kort rygg (inte extremt kort men inte lång nog för vilken sadel som helst) ihop med att han under arbete blir HELT rak i ryggen som gör att bomlöst är mer eller mindre ett måste till honom.
Lägg sedan till att hans ryttare dvs jag är formad som ett kylskåp och inte har ngn optimal ryttarkropp (smal med långa ben) vilket gör att det inte heller är lätt att hitta en sadel som passar MIG. Och vi har provat innan, sadlar som passar honom bra men inte mig går helt bort, jag KAN inte rida i sadlar som inte passar mig, som jag inte trivs i.
Just nu, i dagsläget, kan jag inte rida i sadlar als. Jag har ridit på tok för lite senaste halvåret och haft för lite tid att ta hand om min kropp i öbrigt heller så jag har noll i magmuskler, noll i bålstabilitet vilket betyder att jag inte an rida i sadel alls. Jag faller hjälplöst fram och tappar sitsen totalt. Jag behöver stärka upp mig själv i hemmabygget, mitt fula och så ofta utskrattade hemmabygge som så många har rynkat på näsan åt men som har gett mig så mycket. Det hjälper mig hitta sitsen igen och balansen. Det har läst mig att KÄNNA hästen, hstens rygg/rörelser på ett helt annat/nytt/ tydligare sätt. Tacl vare hemmabygget kan jag äntligen analysera och felsöka min ridning. Mitt fula, hemmabyggda barbackapad har gett mig AHA-upplevelse efter AHA-upplevelse i flera år. Nu ligger det hemma på renovering men det tar sig, sakta men säkert, snart anvndbart igen om inte klart men detaljer kan vänta, allt kan vänta så fort bakvalvet är klart och jag kan börja rida med det igen.
Tillbaka till Espaniolan o paddning. Den är köpt när han hästen var fullt igång, fullt musklad och mätte sina 110 - 115 grader. I dagsläget är han otränad och tjock. Jag har ingen lust oc h inte heller råd just nu att specialbeställa (hela sadeln är specialbeställd i den färgkombinationen jag har) ett framvalv från tysklad när de inte ens r särskilt exakta i storlekarna. Och eftersom jag funderar på att beställa ett par extra paneler till sadeln, denna gången de tjockare (4 cm istllet för 2 cm) som jag har till dressagen så kommer jag att behöva detta valvet då. Och målet är ju att han ska musklas upp igen, nu börjar jag få lite koll på allt annat som händer omkring mig vilket innebr att jag har mer energi och mer koncentration över att lägga på hästen för jag saknar ridningen och vill utvecklas!
Dessutom vill jag bli bättre på att jobba hästar från marken, på långa tyglar. Mulle är egentligen en storlek för stor för mig o detta fallet - jag kan inte byta sida genom att bara lyfta tyglarna över rumpan lite smidigt, han r för hög! Låna brorsans shettis kanske?
Bomlösa sadlar.
Blir inte fullt så avancerat ikväll som jag hade hoppats på att orka tota ihop, är lagom trött efter att ha jobbat övertid, tillbringat en och en halv timme på däckfirman, åkt direkt till stallet, tagit hand om hästen och monterat tillbaka det nu utbytta däcket på hästtransporten som jag hade loss igår (punktering).
Hade behövt motionera hästen men jag orkar helt enkelt inte, energin är slut för idag.
Angående bomlösa sadlars passform, kanske lite rörigt, missar jag något så fråga så ska jag försöka förklara bättre.
Min Startrekk Espaniola är en halv bomvidd för vid. Den köptes när hästen reds mer och därmed var mer musklad över manke och rygg, dessutom var han tjockare då. Något för vid gör att den blir lite för låg framtill när jag dragit gjorden och suttit upp. Den är inte för låg för hästen, hans manke går fortfarande fri - men är för låg för mig och min usla sits.
Jag har alltid haft problem med att jag tippar framåt, taskig hållning och veka magmuskler är orsaken. Jag älskar de bomlösa sadlarna för att de är så anpassningsbara - för både mig och hästen. I mitt fall räcker det att lägga en liten handduk dubbelvikt under sadelns främre del för att tippa sätet lite bakåt och hjälpa mina klena magmuskler till en bättre sits, position i sadeln och därmed kan jag stärka dem medans jag rider för att bli starkare, sitta bättre och därmed kunna rida bättre. I en bomsadel kan man inte göra på detta sätt, den stumma bommen gör att du får sadeln i bakvikt och därmed ökar belastningen på hästens rygg under sadelns bakre del. En bomlös formar sig och ger inte detta tryckproblem.
Likaväl kan man höja sadeln en aning baktill för att rätta en ryttare med stolsits-tendenser. Man kan balansera sadeln åt ryttaren på både högställda och överbyggda hästar för vad hjälper det om sadeln passar hästen bra om vi som ryttare inte trivs och kan sitta och inverka rätt?
Många travare har dåligt sadelläge på ett eller annat vis, de kan vara spikraka i ryggen eller väldigt överbyggda, smala över ryggen eller tunnformade, hög eller låg manke - ja ryggen på en travare kan se ut precis hur som helst. Den vanligaste är dock att sadelläget och sadelgjordsstaden inte matchar varandra. Resultatet är att när man hittat en sadel som ligger riktigt bra på ryggen så drar gjorden fram sadeln över bogarna och det blir pannkaka av allt ändå. Lösningen heter svängd gjord. Den räddar mycket.
VAD MÅNGA GÖR FEL är att de drar gjorden ojämnt och för hårt.
Var känner du om gjorden sitter lagom?
Helt ärligt ALLA - verkligen alla jag känner, har träffat eller bara observerat kontrollerar gjorden på hästens sida, strax under sadeln. Det ger INTE samma resultat om du känner mitt under hästens mage. Mitt under magen känner du hur hårt du egentligen har dragit, får du in två fingrar där utan problem? Och sitter gjorden lika hårt i framkant som bakkant? Extra viktigt att känna efter när man använder en bred eller svängd gjord, vanligt att gjorden sitter löst i framkant och betydligt hårdare i bakre kanten. Löses enklast genom att dra främre stroppen ett hål mer än bakre stroppen.
Hade behövt motionera hästen men jag orkar helt enkelt inte, energin är slut för idag.
Angående bomlösa sadlars passform, kanske lite rörigt, missar jag något så fråga så ska jag försöka förklara bättre.
Min Startrekk Espaniola är en halv bomvidd för vid. Den köptes när hästen reds mer och därmed var mer musklad över manke och rygg, dessutom var han tjockare då. Något för vid gör att den blir lite för låg framtill när jag dragit gjorden och suttit upp. Den är inte för låg för hästen, hans manke går fortfarande fri - men är för låg för mig och min usla sits.
Jag har alltid haft problem med att jag tippar framåt, taskig hållning och veka magmuskler är orsaken. Jag älskar de bomlösa sadlarna för att de är så anpassningsbara - för både mig och hästen. I mitt fall räcker det att lägga en liten handduk dubbelvikt under sadelns främre del för att tippa sätet lite bakåt och hjälpa mina klena magmuskler till en bättre sits, position i sadeln och därmed kan jag stärka dem medans jag rider för att bli starkare, sitta bättre och därmed kunna rida bättre. I en bomsadel kan man inte göra på detta sätt, den stumma bommen gör att du får sadeln i bakvikt och därmed ökar belastningen på hästens rygg under sadelns bakre del. En bomlös formar sig och ger inte detta tryckproblem.
Likaväl kan man höja sadeln en aning baktill för att rätta en ryttare med stolsits-tendenser. Man kan balansera sadeln åt ryttaren på både högställda och överbyggda hästar för vad hjälper det om sadeln passar hästen bra om vi som ryttare inte trivs och kan sitta och inverka rätt?
Många travare har dåligt sadelläge på ett eller annat vis, de kan vara spikraka i ryggen eller väldigt överbyggda, smala över ryggen eller tunnformade, hög eller låg manke - ja ryggen på en travare kan se ut precis hur som helst. Den vanligaste är dock att sadelläget och sadelgjordsstaden inte matchar varandra. Resultatet är att när man hittat en sadel som ligger riktigt bra på ryggen så drar gjorden fram sadeln över bogarna och det blir pannkaka av allt ändå. Lösningen heter svängd gjord. Den räddar mycket.
VAD MÅNGA GÖR FEL är att de drar gjorden ojämnt och för hårt.
Var känner du om gjorden sitter lagom?
Helt ärligt ALLA - verkligen alla jag känner, har träffat eller bara observerat kontrollerar gjorden på hästens sida, strax under sadeln. Det ger INTE samma resultat om du känner mitt under hästens mage. Mitt under magen känner du hur hårt du egentligen har dragit, får du in två fingrar där utan problem? Och sitter gjorden lika hårt i framkant som bakkant? Extra viktigt att känna efter när man använder en bred eller svängd gjord, vanligt att gjorden sitter löst i framkant och betydligt hårdare i bakre kanten. Löses enklast genom att dra främre stroppen ett hål mer än bakre stroppen.
Jag ska bli bättre
på att uppdatera. Har dessutom fått fina förslag på vad jag ska skriva om men nu när jag står på jobbet så hinner jag inte fundera och formulera mig på rätt sätt så det blir lite snabbt vara.
Red igår. Mulle spänd i länden, en handdlatestor punkt på varje sida, lite hårdare på vänster suida än höger så det blir uppmjukande arbete från marken och någon skrittrunda i terrängen om det är ljust nog någon dag, till helgen om inte annat.
Jag hade glömt padda upp under sadeln så den for fram i framvikt och det slutar ohjälpligt i att jag trillar fram, skänklarna åker bakåt och allt blir pannkaka! Ska komma ihåg att padda den till nästa hång. Och ännu viktigare - jag ska ta mig i kragen och fortsätta renoveringen av hemmabygget s¨å att jag kan använda det igen, det behöver m,ina magmuskler och hans rygg. Varför ska man alltid ha så mycket att götra?? Tur att det är jul snart så att man har några lediga dagar extra att hinna jobba lite med allt som ligger hjälplöst efter.
Dgas för nya skor på Mulle också.
Lucernet gör nytta nu, han rundar sig fint i överlinjen igen, tappade ur lite i höstas.
Red igår. Mulle spänd i länden, en handdlatestor punkt på varje sida, lite hårdare på vänster suida än höger så det blir uppmjukande arbete från marken och någon skrittrunda i terrängen om det är ljust nog någon dag, till helgen om inte annat.
Jag hade glömt padda upp under sadeln så den for fram i framvikt och det slutar ohjälpligt i att jag trillar fram, skänklarna åker bakåt och allt blir pannkaka! Ska komma ihåg att padda den till nästa hång. Och ännu viktigare - jag ska ta mig i kragen och fortsätta renoveringen av hemmabygget s¨å att jag kan använda det igen, det behöver m,ina magmuskler och hans rygg. Varför ska man alltid ha så mycket att götra?? Tur att det är jul snart så att man har några lediga dagar extra att hinna jobba lite med allt som ligger hjälplöst efter.
Dgas för nya skor på Mulle också.
Lucernet gör nytta nu, han rundar sig fint i överlinjen igen, tappade ur lite i höstas.
