Bett och tränsbettets "måste"
Träns och bett är alltid lika spännande! Jag är intresserad och tycker om att lära mig mer, dessutom är jag nyfiken! Varför? Vad händer? Hur fungerar det? Jag börjar få öga för det, många gånger kan jag rekommendera bettstorlek, modell och i kombination med vilken nosgrimma utan att ens ha suttit på hästen ifråga själv, brukar räcka med att se hästen under ryttare några minuter.
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
Vissa saker rekommenderar jag ALDRIG.
Aachengrimma är enda nosgrimman jag inte rekommenderar. Jag föredrar remont och engelska nosgrimmor, såpass löst spända att hästen kan visa om den är missnöjd med handen. Pullargrimman anvndr jag själv i vissa fall men tycker sllan att den behövs men den är i alla fall bättre än aachengrimman.
Varför är inte aachen okej då? Jo för att först måste du dra åt den engelska nosgrimman hårdare än normalt för att den ska sitta på plats och inte dras ner när du spänner snok(aachen)remmen. En åtdragen engelsk nosgrimma trycker på hästens kinder och kan ge skavsår av tänderna på insidan kinderna. Nosgrimmans nedre rem kan till skillnad från pullargrimman hindra hästens andning. Dessutom tar man ifrån hästen möjligheten att öppna munnen och komma undan ryttarens hand.
Att hästen springer och gapar/med öppen mun är INTE en anledning till en aachengrimma. Att stänga munnen öser i detta fallet inga problem det döljer bara problemen. VARFÖR öppnar hästen munnen? Hitta och lös problemet (ryttarens hand, fel modell eller storlek på bett, tandproblem eller kanske en illasittade sadel?).
Kan man kombinera bett och nosgrimma hur som helst. I teorin nej. I praktiken ja och det gör folk glatt. Men traditionellt sett så rids stångbett (kandar, pelham, westernstänger osv) antingen helt utan nosgrimma alternativt med en engelsk nosgrimma. Detta av två anledningar, dels så riskerar man att klämma/nypa hästen mellan kinnkedja och nosrem, blir trångt i kinnkedjegropen. Dels så ska hästen ha en chans att mildra ett skarpt betts inverkan om handen blir för hård.
Pessoabett och andra gag-bett är tokförbjudet i min värld. Har säkert tjatat om det förr, dubbla signaler och block-och-talja mellan hästens mun och nacke. INTE okej.
Delade stångbett såsom pelham, laktkandar, westernbett är inte okej. Bettet pressas som alla stångbett mellan mundel och kinnkedja men med en delad mundel blir trycket allt utom jämnt och är bettet minsta för långt eller handen för hård så viker sig bettet och nyper tunga och underkäke.
Tredelade bett är bra - OM mittdelen är tillräckligt kort och det är den tyvärr sällan. En för lång mittdel gör att bettets leder hamnar i hästens laner och skaver/nyper. Vitsen med ett tredelat är att mittdelen ska hamna på tungan men hästar har egentligen väldigt små munnar. De flesta tredelade är felkonstruerade.
Waterford, femdelat bett består egentligen bara av leder. Det går bort av samma anledning som de flesta tredelade, bettes leder hamnar alltid fel. En vanlig beskrivning av bettet är att det är lite skaroare än ett vanligt trnsbett. Jotack, ruggigt obekvämt och smärta i mungipor och laner är annars en bra beskrivning.
Gummi/syntetbett. De flesta gummibett är alldeles för tjocka för att ligga bekvämt i en hästmun, speciellt de gamla svarta som var väldigt poppis för runt tio år sedan.
Happy mouth, syntet/plastbett med äpplesmak. Jag ha träffat på hästar som trivs med dem och hästar som inte alls trivs med dem. Men de finns sällan i tillräckligt små storlekar och de raka betten är (eller var sist jag studerade dem) smalare än de delade. Gummi/ plast/ syntet må bara mjukare än metall men de bildar mycket mer friktion om de inte ligger still i hästens mun. Ett för stort bett som rör sig mycket i munnen kan ge skavsår, till och med brännsår av friktionen. Dessutom är det extremt viktigt att kontrollera bettet NOGA innan man använder det. Varje gång. Det blir lätt repor, ojämnheter, vassa kanter i dessa bett och då ska de bytas ut direkt, annars kan de ge hemska skador.
Nova-betten av silicon har jag hittills bara hört gott om, aldrig provat själv däremot.
Stångbett har jag inget emot så länge de används rätt. Dvs INTE för att stanna hästen med. Och måste man ha en nödbroms så rekommenderar jag pelhamstång SOM RIDS MED TVÅ TYGLAR, inte med deltan. Stångtygeln ska vara lös tills den behövs. Och som alltid - med korrekt spänd kinnkedja och endast i kombination med engelsk nosgrimma alternativt ingen alls.
Tränsbett. Finns två sorter jag tycker bra om eftersom de tredelade är svåra att hitta i bra modell. Tvådelat tränsbett, smalt, helst med fasta ringar och odelat tränsbett, mullenmouth (lätt böjd mundel) med fasta ringar. Fasta ringar ger minst risk för kläm/nyp mellan mundel och bettring.
Betten ska vara korta, betydligt kortare än man trodde förr i tiden. När jag lärde mig rida i början på 1990-talet så skulle bettet sticka ut minst en halv cm per sida. Dessutom skulle de vara tjocka för det var snällt mot hästen. Tror att det är många hästar som är tacksamma för att utvecklingen går framåt. Mulle, en stor häst, 163 cm hög har 10,5 cm på sina bett. Så små bett fanns inte ens att köpa till shettisar förr!
Mulle och bett
Ja, detta är ett kapitel för sig. Mulle har alltid - i alla år vart jobbig med bett. Han är inte tung i handen eller stum i munnen, tvärtom! Han är väldigt känslig och vill inte söka kontakt med bettet. Resultatet blev en fint böjd hals och nos men ingen sökning till handen, ingen korrekt spnd "pilbåge" och en häst som gjorde allt jag bad om men bakom hand.
Idag är han omskolad, söker kontakt med bettet och jobbar i en bra form men fin kontakt med bettet utan att någonsin bli tung. Han är fortfarande ruggigt känslig och blir upprörd om man tar i honom på ett ogenomtänkt sätt.
Det knepiga med honom är att han söker gärna kontakt på kandarstänger, pelham, westernstänger men är fortfarande mkt försiktig med just tränsbett. Han är riktigt svår att rida på tränsbett just för att han är så känslig och en halvhalt för mycket ger direkt resultatet att han släpper kontakten.
Måste man rida på tränsbett?
Nej, det måste man inte, jag kommer inte att gråta blod om han aldrig går lika trevligt och avslappnat på trnsbett som stång men det hade vart kul att få honom att trivas på tränsbett också.
Jag vet och min tränare vet att han inte rids på stång för att han är hård i munnen eller för att jag vill slippa grundarbetet utan för att han helt enkelt trivs bättre på olika modeller av stångbett, ibland i kombination med kapson.
Frågor? Kommentarer?
Kommentarer
Trackback
