Jag skrattar och ler men mina ögon är inte med. De gråter men du ser det inte. Jag är så jävla positiv, glad och sprallig, synd barav att det bara är en fasad. Jag ljuger så att jag äcklar mig själv. Jag är inte positiv. Inte glad. Jag är inte någonting, jag är bara bitter och dum. Och ful.
Tänk om jag kunde göra som jag brukar göra, säga vad jag tycker och skita i konsekvenserna. Men jag är feg, så jävla feg...

Om jag fortsätter så här så kan jag snart lura mig själv. Om jag inte tittar i spegeln så slipper jag se mina egna ögon, för hur gärna jag än vill så kan jag inte så dem att skratta om inte hjärtat skrattar.
Mina ögon gråter men du ser det inte.
Å andra sidan läser du säkert inte detta heller så du slipper se det också.

Jag börjar bli bra på att ljuga nu. Jag är så jävla glad och trevlig. Tänk om de visste hur jag känner mig egentligen... Klistra fast attityden nu och säg det som passar. Sanningen kan skada dig själv lena.!