Press och stress. Ord som ofta används. Kanske för ofta? Men förmodligen oftare fel...

Man pratar ofta om positiv och negativ stress. Jag har lite svårt för det. Positiv stress? Hela ordet stress känns negativt laddat. Hur kan något som är så förknippat med negativitet användas ihop med positivitet?
Nej, jag tror inte att stress är bra. Däremot så tror jag inte att raka motsatsen är bra heller, dvs totalt kravlöst utan någon som helst förväntan på prestation. Det mår man heller inte bra av.

Men vad är då en prestation och vad är stress? vd går gränsen? Finns det ens någon gräns, och är den i såfall generell eller ytterst individuell? Är denna gräns i så fall fast eller flexibel?
Jag tror att man kan ha ett gummiband som exempel. Man kan töja det ganska bra - använda dess flexibilitet till något positivt men vill man för mycket så går gummibandet av.

Jag fixar stress till en viss gräns, jag skulle inte kalla mig själv särskitl stresstålig,. Och stress i form av press (förväntningar, antaganden) har jag svårt för. Då blir jag (precis som stressen själv) negativ. Får jag göra saker utan stress och press så är jag både händig och kreativ och tycker om problemlösning - på en nivå jag klarar av och kan hantera.
Jag vill väldigt mycket - ibland allt på en gång och alldeles för mycket.

Är jag pessimist, realist eller optimist?
Bra fråga. Det beror nog väldigt mtycket vad det handlar om. Är det något jag har stenkoll på är jag realist. Jag är däremot lite för ofta tidsoptimist... Och pessimist när det gäller saker som känns svåra eller om jag inte mår bra.

Och just nu är det ganska mycket. Jag har mycket som snurrar i skallen, hinner knappt med mig själv och känner mig ordentligt stressad. Jag vet inte riktigt vad som stressar mig - eller om jag stressar mig själv. Oavsett vilket så mår jag inte helt bra just nu och får lätt ångest över allt möjligt. Det rättar väl till sig snart - det brukar göra det. Men just nu kan jag vara lite bitsk. Inte för inte jag är en huggorm...