Chefen kom ner i verkstan för en stund sedan och sa att vi skulle pratas vid efter lunch. Han har alltså äntligen bestämt sig, men för vad?? Jävla pokeransikte, inte en chans i helvete att ens gissa åt vilket håll det lutar...
Jag kände bara för att skaka honom och vråla åt honom att säga det nu, genast och med en gång så är det över sedan, väntan är värst. Jag har väntat på att få veta i flera veckor och velat ha ett svar, men nu när det bara är någon timme kvar så är jag inte längre så säker på om jag vill veta, jag är så nervös att jag har ont i magen och är rent illamående. Lunch vara bara att glömma. En energidricka för att få i mig något men sedan är det stopp. Snacka om ångest...
Och självklart just idag när jag har sovit brutalt dåligt två nätter i rad och känner mig allmänt ur gängorna... Må denna timme gå fortare än fort... Uppdaterar så fort jag vet något...