Veckan började bra.
Lämnade blod för första gången i måndags, kändes bra. Fyra månader till nästa gång nu då...
Gymmade i tisdags eller onsdags, minns faktiskt inte...

Och i fredags skyndade jag mig till stallet för att hinna rida innan det blev mörkt, riktigt trevligt uppe i skogen. Kallt men solen sken och Mulle var på lika bra humör som mig!

Men sen var dte slut på det roliga. Slutade med att jag satt ensam hemma hela fredagskvällen. Han skulle bara iväg "en sväng" men blev visst kvar hos en kompis lite längre... ett par timmar eller så... Hade vart kul att ha någon annan än sig själv att umgås med en fredag. Hade jag vetat att han skulle vara borta hela kvällen så hade jag ju kunnat planera in något annat...

Och idag skulle vi ha haft en riktig garage-dag. Röja och städa i garaget så att vi kunde börja fixa med bilarna som ska säljas och det var tydligen väldigt bråttom. Jag har slitit i garaget sedan halv tolv. Thomas har nog tillbringat totalt fyra minuter i garaget idag. Han skulle bara iväg och hämta en kompis som skulle hjälpa till och borde ha vart tillbaka efter ungefär 45 minuter. Efter fyra timmar ringde vi och frågade om det hade hänt något men då skulle han strax åka. Tog ytterligare en timme minst innan han dök upp. Men lyckan över att få lite hjälp och sällskap blev kort - minst sagt. Tog inte många minuter innan de försvann ut på nya äventyr och lämnade allt arbete till mig. Nu är dagen slut. Jag är jättetrött efter att ha vart igång hela dagen och har ändå inte hunnit med ens hälften av vad som var planerat...
Men framförallt hade jag inte planerat att sitta ensam hela lördagskvällen också. Så jävla kul är det inte. Och jag känner mig ensam, övergiven, ignorerad. Varför planerar man något och bara skiter i det. Varför kan man inte ringa och berätta att man har ändrat planeringen, då hade jag kunnat planera om och sluppit sitta här ensam. Har stor lust att sätta mig i bilen och bara köra. Fort, långt, Men vart ska jag ta vägen? Och det känns inte snällt varesig att lmna hunden ensam hemma eller sätta honom i bilen i onödan. Alltså blir jag kvar här. Ensam. Bortglömd. Ignorerad. Bitter, besviken, arg och ledsen på en och samma gång. Känner flör att ringa och skrika, skälla, kanske gråta lite men varför skulle jag lägga energi på något så meningslöst.
Jävla värdelösa skithelg.