och det är jag fullt medveten om. Ofta gnäller jag om saker som inte ens är värda energin det tar att gnälla. Det händer att jag gnäller om saker som stör mig för att det går åt mindre energi att gnälla än att lösa problemet. Och precis som alla andra människor så gnäller jag om vädret, trafiken, andra människors gnällande och massvis med andra saker som jag inte kan/vill/orkar/hinner göra något åt.

Det jag gnäller mest på just nu är att min kombo knappt har vart hemma alls de senaste två veckorna. Jag kräver inte att vi ska umgås dygnet runt, absolut inte, men det vore trevligt om vi hann umgås och prata lite mer, se någon film på tv eller pyssla lite i garaget istället för som nu när vi i stort sett bara möts i dörren.

Jag har inget emot att vara ensam, men två hela veckor, (detta blir tredje helgen) har jag suttit hemma med hunden som ända sällskap. Visst är det mysigt att ha hemmakväll med mysig vovve men han säger inte så mycket. Inget alls faktiskt. Han har inga åsikter om vilket TV-program vi ska titta på eller vad vi ska äta till middag.

Gnäll gnäll gnäll.- Så. Nu är jag klar för stunden.